fredag 27 september 2013

Svenska fiskar

Idag sa vi "hej då" till våra amerikanska grannar som flyttar hem till Atlanta. Flyttfirman tömde deras hus idag och de sista dagarna ska de bo på Westin ( "vårat" hotell) så troligen kommer vi inte springa på varandra nåt mer. De gav oss en liten avskedspresent, som de importerat från USA. När jag läste på förpackningen tyckte jag att det kändes riktigt bra att få reda på att påsen innehåller "fettfri mat", så att gå upp i vikt behöver inte oroa oss över...

torsdag 26 september 2013

Inneboende

Nu verkar det som att Radha har bestämt sig för att lämna sin man. Idag frågade hon nämligen om mitt erbjudande om att få bo i vårt "maid-hus" fortfarande gäller. Hennes man har tydligen rest från Hyderabad för några dagar och om jag förstod henne rätt tänker hon flytta hit innan han kommer tillbaks. Vi har nämligen lite svårt att prata med varandra, jag och Radha. Hennes engelska är inte den bästa och av de indiska språken hon talar förstår jag ytterst få ord. Så länge det gäller hennes arbete går det bra eftersom vi kompletterar med kroppsspråk och visar och pekar. Några djupare samtal blir det sällan, eftersom vi båda blir oerhört frustrerade när vi inte förstår vad den andre säger. Idag blev det ett sådant där frustrerat samtal då vi efter ett tag blev tvungna att kalla på Mustafa så han fick agera tolk. Tyvärr har inte han och Radha samma modersmål, så det blir ändå lätt missförstånd och sen har jag en känsla av att hon inte vill säga allt till honom. Här i Indien umgås ofta könen var för sig. Man möter ofta stora klungor av antingen män eller kvinnor, det är väldigt sällan de är uppblandade. Även här i vårt område är det så, männen umgås och pratar med varandra och kvinnorna håller sig för sig. Jag tror inte man är van att tala med någon från det andra könet om det inte är en släkting eller det rör arbetet. Det märktes att varken Radha eller Mustafa var särskilt bekväma med att ha ett sånt här personligt samtal, så för deras skull var jag medvetet väldigt sparsam med mina frågor. Om 2-4 dagar är det iallafall tänkt att hon ska flytta in.

tisdag 24 september 2013

Personal

Fick nyligen frågan: "Har det varit svårt att vänja sig vid att ha personal?"  och i detta inlägg har jag tänkt att försöka svara på den frågan.

Sedan vi flyttade till Indien har vår vardag förändrats en hel del. Vi får till exempel inte köra bil, vilket är klokt med tanke på hur trafiken ser ut här. Företaget har därför försett oss med både bil och en chaufför. Enligt Urbans avtal ska han finnas tillhands 24/7, dvs dygnet runt alla dagar i veckan. I verkligheten jobbar han 7.30 - 18.30 alla vardagar, eftersom han måste skjutsa Urban både till och från jobbet. Lördag och söndag varierar tiderna lite beroende på våra planer och för det mesta låter vi honom vara ledig en av dagarna. Att vara beroende av att ha en chaufför så fort man ska någonstans har både sina för- och nackdelar. Man blir väldigt låst, och att bara ta bilen till affären och köpa det där man glömde går inte när inte drivern är här. Man är aldrig heller ensamma i bilen, utan på alla resor finns det en utomstående med som ser och hör allt. Kan upplysa er om att min vana att alltid lyssna på radio i bilen och sjunga med i låtarna har upphört... Men numera behöver man aldrig fundera över parkering eller vem som får dricka ett glas vin på restaurangen. Vi tar oss även fram till platser vi inte visste var de ligger och har alltid en tolk tillhands. 

Övriga anställda, dvs maid och trädgårdsarbetare, har vi själva skaffat och deras löner är det därför vi som betalar. 
För motsvarande 300 kronor/ månad har vi 3 gubbar som ser till att det alltid är fint i vår trädgård. De klipper både gräs och buskar, vattnar, sår, rensar och krattar. Att slippa göra detta själv ser jag bara som ren lyx. Att vara ute och påta i trädgården har nämligen aldrig varit något som varken jag eller Urban varit särskilt förtjusta i.
Innan vi flyttade hit fick vi rådet att anställa en maid. Detta var jag till en början lite fundersam till, tyckte det kändes konstigt att någon skulle komma hem till mig och göra det som jag egentligen kunde göra själv. Eftersom jag inte ens skulle ha ett jobb så skulle jag ju dessutom ha all tid i världen till hushållsarbete. Nu visade det sig ju ganska snabbt att den svenska "veckostädningen" inte är något som håller här. Varken fönster eller dörrar är ordentligt tätade, så det kommer in väldigt mycket damm/sand hela tiden. Vårt hus är ju ungefär på 250 kvadratmeter och då blir det ju en hel del golv att hålla rena. Därför bestämde vi oss ganska snabbt för att lyda rådet att skaffa en heltidsanställd maid, så huset åtminstonde skulle vara någorlunda rent. Radha arbetar mån-lör mellan ca kl 10-16. För dessa 6-dagars-veckor betalar vi ungefär 900 kr/månad. För oss är inte detta mycket pengar, men för henne är det tillräckligt för mat, hyra och skolavgifter för båda sönerna. Jag vet även att vi betalar mer i lön än vad våra grannar gör trots att Radha har kortare arbetsdagar och mindre med arbetsuppgifter än deras maider. Det positiva med att ha en maid är ju att jag varken behöver städa, diska, hänga tvätt, stryka eller skala potatis längre. Drar jag igång ett storkok eller bullbak i köket, så vet jag ju att det kommer någon annan och diskar upp efter mig och det är ju också ganska bekvämt. Är jag ute på något ärende är det ju alltid någon hemma, utifall det kommer någon service- eller reparatörkille. Nackdelen är att man aldrig är själv, utan det finns alltid en människa till här hemma att ta hänsyn till. Men jag och Radha har arbetat in lite rutiner som gör att vi inte är ivägen för varandra, så det fungerar för det mesta väldigt bra. En annan sak man får tänka på är att lägga alla viktiga papper i lådor eller skåp, för ligger de framme blir de bortplockade och då kan det vara lite besvärligt innan man finner var de hamnat. 

Svaret på frågan är alltså att vi successivt vant oss med att ständigt ha anställda omkring oss. Vi njuter för fullt av all hjälp vi får och uppskattar denna lyx vår vardag har kryddats med. Emellanåt saknar vi dock lite privatliv och längtar till våra fria söndagar. Vi har numera blivit bättre på att delegera arbetsuppgifter till de anställda än vad vi var från början, men visst känns det fortfarande lite konstigt att tala om för någon annan vad de ska göra. 

söndag 22 september 2013

Svensk-fika

I eftermiddag hade vi bjutt in 4 svenskar på fika. Tre som är här på tjänsteresa och så Sven. Idag regnade det inte, så vi kunde sitta ute på balkongen. När solen började gå ner kom både fladdermöss och mygg och jagade iväg våra gäster.

Nu ska jag och Urban ta igen alla viktiga nyheter vi missat i Sverige. 

lördag 21 september 2013

Skorensning

Trött över att aldrig hitta ett ihophörande par skor i vårt skoskåp/skolåda, bestämde vi oss idag för att göra den där rensningen vi pratat om så länge, men som aldrig blivit av. Radha radade upp skorna åt oss och sen kunde vi bara plocka in det vi skulle ha kvar i skåpen. Så nu är det riktigt snyggt och prydligt i skoskåpen. De överblivna skorna tog Radha glatt emot, inte ens de mest slitna fick vi lov att slänga.

fredag 20 september 2013

Ny vikarie

Idag fick vi en annan vikarie-driver, som startade dagen med att komma över en timme för sent. För indierna är inte detta ovanligt, tider spelar ju egentligen inte så stor roll för dem, och att vi blir irriterade och skäller på dem för att de kommer försent förstår de faktiskt inte, han kom ju...
Hans engelska var sämre än den vi hade igår, så det var tur att jag bara hade två ärenden att uträtta och att jag kunde dirigera honom till båda ställena. När jag sedan bad honom åka till kontoret för att köra Urban i ett ärende uppstod det förvirring. Han skulle först åka och äta lunch, sen kunde han åka och köra på Urban, tyckte han själv. När jag svarade att så fick han inte göra, bara tittade han frågande på mig.  Så jag fick bli tydlig med enstaka ord och kroppsspråk: Husband, office, drive, then lunch. Ändå stod han bara och stirrade. Åk till kontoret nu! Fick jag ur mig igen och först då gick han till bilen och for iväg. Ibland önskar jag att jag kunde säga några användbara uttryck på hindi, det skulle kunna underlätta lite. Förutsatt att man inte ska kommunicera med nån som bara pratar telugu då...

torsdag 19 september 2013

Basketboll?

Efter gårdagens händelse mår inte Mustafa så bra. Vet inte om det finns sjukskrivning i det här landet, men han var iallafall hemma idag för att uppsöka läkare. Om vi förstått saken rätt så har han ont i ett revben.

Taxi-firman satte därför in en vikarie-förare idag. Hans engelska var inte den bästa, så kommunikationen gick lite sisådär. Jag lyckades iallafall få iväg honom på både frukost och lunch. Att han skulle komma tillbaks ett visst klockslag blev svårare, men en timme förstod han, så det fick det bli.
Första stoppet på min handlingsrunda gick till en leksaksaffär, eftersom barnen ska på kalas imorgon. Som tur är ligger affären nära, så jag lyckades guida honom rätt. Sen ville jag till en mataffär med mycket importerade varor. "Go to Nature's Basket, please" sa jag när jag satt mig i bilen igen. "You play basketball?" blev svaret. Nej, jag ville inte spela basket, utan försökte förklara att det är en affärskedja och var den närmsta affären ligger. Det gick inget vidare... Tillslut lyckades jag iallafall få fram namnet på stadsdelen där den är och först då körde han ut från parkeringen. Fortfarande med mantrat "basketball?" på läpparna. För att inte komma helt fel fick jag fram telefonnumret till Svens driver som fick hjälpa mig att översätta och ge vägbeskrivning till min vikarie. Till Inorbit hittade han senare iallafall, utan översättningshjälp och sedan åkte vi hem. En sån här dag inser man vad bortskämda vi egentligen är med att ha en engelsktalande driver som även hittar bra i stan.

Nedan kommer en bild på "sjön" där Mustafa blev islängd igår. Annars brukar den användas både till att tvätta kläder och bilar i.

onsdag 18 september 2013

Vilken dag

Mitt under morgonbestyren ringer Urbans mobil. Det är Mustafa som ber om ursäkt för att han inte kan komma och köra honom till jobbet. Han hade nämligen blivit överfallen på väg hit och bilen var sönderslagen. Som tur är har en svensk som är här på affärsresa en egen bil med chaufför, så han tog med sig Urban i sin bil på väg till jobbet.

När jag kom hem från min aerobics satte jag mig för att eftersvettas innan jag skulle hoppa in i duschen. Då kommer Mustafa och 4 av hans kompisar hit.

Han hade inga skor på fötterna, skjortan var sönderriven i halsen och totalt nedgeggad liksom byxorna och resten av kroppen. Han berättade att han hade åkt den vanliga genvägen hit imorse. Vid den tiden är det nästan inga andra bilar ute och åker, eftersom här börjar de flesta inte jobba förrän efter kl 9. I höjd med byggarbetsplatsen hade det stått två killar mitt i vägen som signalerade åt honom att stanna. De bad honom kliva ur bilen, vilket han vägrade, och ge dem sina värdesaker. De tar då upp stora stenar som de kastar på bilen. En av dem träffar framrutan, som spräcker sönder. Sedan dyker 4 andra killar upp och hjälper de andra två att dra ut Mustafa ur bilen, de tar hans mobiltelefon och kastar i honom i ett vattendrag/lersjö. Under tiden har det kommit andra fordon på vägen och några människor kommer till Mustafas räddning. Polis kallas till platsen, samtidigt som några hjälper till att hålla fast rånarna. Mustafa fick tillbaks sin mobil och de två killarna som stoppade bilen togs med till polisstationen, eftersom de inte hade några pengar till att betala för skadorna på bilen, eller mutor till poliserna.

Efter att jag följt med ut och tittat på bilen letade jag fram lite kläder och en handduk. Sen beordrade jag in Mustafa i duschen för att få bort all lera. Några telefonsamtal senare fick jag klart för mig att taxi-firman inte tänker väcka något åtal mot killarna. Här i detta korrupta land är det ju tyvärr så att den som betalar mest alltid blir den som vinner. Firman resonerade att mutorna till poliser/åklagare skulle kosta mer än vad en ny framruta och lagning av bucklan på motorhuven skulle gå. Självrisken kommer de ju dessutom dra av på Mustafas lön, så nu sparar de ju in en massa pengar.

Numera finns det ingen risk att personalen på säkerhetsavdelningen i Sverige inte vet vem Urban är. Två rapporter inom loppet av 10 dagar. Jag säger som vår kontaktperson på HR sa när jag pratade med henne, "Hoppas verkligen det stoppar nu... För någon nummer tre vill vi inte ha!"

tisdag 17 september 2013

Skolutflykt

Idag var Moa iväg på sin första utflykt, utanför skolans murar, med sin indiska klass. De åkte buss till Golconda Fort och var där fram till lunch. Måste erkänna att jag var lite nervös innan, eftersom jag vet vilken uppmärksamhet vi utlänningar brukar få på folkfyllda ställen. Eftersom varken jag eller Urban var med och jagade iväg närgångna indier hade hon tre regler att följa: 1. Håll dig till gruppen. 2. Prata inte med främlingar. 3. Ställ inte upp på någon fotografering. Allt hade gått bra, som tur var, och nu ser hon fram mot vårt nästa besök till fortet, för då tänker hon bli vår privata guide.

Antons klass var på utflykt igår de. Fast bara på "Icrisat", det företag som skolan lånar lite mark av. I NO håller de på att lära sig om växter och djur, så då passade det ju bra att kolla på omgivningarna och även besöka växtmuseet som finns inom området.
Nu vet han allt om banan, kokosnöt, bambu, dragonflies, bugs, ants och allt annat man finner här i Indien. Sveriges växter och insektsnamnen på svenska får han lära sig nästa år...

måndag 16 september 2013

Kulturkrock, igen

Att få ett fungerande bredband här hemma har vi för länge sedan gett upp hoppet om. Förra veckan fick vi däremot en halvt fungerande 3G-uppkoppling. Sporadiskt kan vi numera koppla upp våra telefoner, datorer och ip-telefoni mot detta nät, men långtifrån hela tiden. Ungefär samtidigt vi fick 3G började det krångla när jag skulle ringa till Mustafa, drivern. Han svarade aldrig i mobiltelefonen när jag ringde. Efter en veckas irritation upplyste jag honom idag om att jag i fortsättningen vill att han alltid svarar när jag ringer till honom. "Har du försökt ringa idag?" blev svaret. "Jag har inga missade samtal från dig". Sen kröp det fram... Jag har ju mitt gamla nummer nu, det utan internet. För jag har ju gett er mitt nya sim-kort... Det kortet jag köpte åt er hade inte aktiverats än så jag gav er mitt så länge. Hmmm... Vårt internet-kort är alltså ett telefon-kort... Och Mustafa har varit utan internet i över en vecka. Jag undrar jag när han egentligen hade tänkt att upplysa oss om detta...

söndag 15 september 2013

Hemma

Efter en härlig helg i Pune är vi tillbaks i Hyderabad. Vi har förutom mycket svenskt umgänge även hunnit med lite sightseeing, pool-häng och ätit god mat. På planet hem gjorde Anton sin helgläxa, så nu är alla redo för en ny jobb- skolvecka. Vi var dock tvungna att svänga in på ett köpcentra på väg hem från flygplatsen, för det var någon i familjen som råkade lämna kvar sina jobbskor på hotellrummet...

fredag 13 september 2013

För tidiga

Har väl aldrig varit med om maken. Flyget till Pune lyfte 15 minuter innan utsatt avgångstid och vi landade 30 minuter för tidigt. Taxin till hotellet tog dock betydligt längre tid än vad grannen påstod... Nu är vi på plats och redo för grill- och skaldjursbuffé.

torsdag 12 september 2013

Tillslut så

Nu är strömmen i stängslet påslagen och enligt löfte ska den aldrig få stängas av. Trädgårdsmästarna får helt enkelt köra trädgårdsavfallet genom grinden för dumpning, istället för att bara slänga ut det över muren. Jag funderade lite över hur jag skulle kontrollera om strömmen verkligen var påslagen. Att känna med handen kändes inte så värst lockande och alla Urbans kreativa förslag skulle kräva en massa letande i affärer från min sida... Jag slapp. Mustafa, drivern, berättade att han hade känt på tråden kl 11 i förmiddags och han hade då fått sig en rejäl stöt, så då kunde jag lägga ner mina kontrolleringsfunderingar och ägna mig åt nyttigare saker resten av dagen.

Imorgon åker vi till Pune för att träffa lite svenska barnfamiljer. Bord för 18 personer är bokat för middag på det hotell där vi ska bo. På lördag och söndag ska vi bli omhändertagna av familjen vi lärde känna när vi var i Goa förra hösten.
Grannarna här i communityt berättade att Pune är en väldigt fin och framförallt liten stad. Det ska vara hur lätt som helst att ta sig fram. Max 15 minuters bilresa från flygplatsen var i stan man än ska bo. Med tanke på att det bor 5 miljoner människor i Pune tar jag dock den informationen med en stor nypa salt.

onsdag 11 september 2013

Ström?

Trots gårdagens löfte var strömmen på muren inte på idag heller. Anledningen var att de gick runt och klippte alla grenar på träden och buskarna som vidrörde trådarna. Det jag börjar fundera över... Hur länge har de struntat i att slå på strömmen egentligen? Att den bara varit avstängd under dagtid, som de påstår, har jag svårt att tro. Iallafall med tanke på att de inte fått igång strömmen än, trots att det gått över ett dygn sen löftet gavs...

tisdag 10 september 2013

Elstängslet

Vakten som var utplacerad i vår trädgård blev inte långvarig. Imorse kom beskedet att han inte alls får vara placerad enbart hos oss. Varje vakt har ju faktiskt ansvar för 10-15 hus, och då blir ju våra grannar utan tillsyn. Han måste alltså patrullera på gatan, inte i en trädgård.
Under dagen har jag gått runt och pratat med lite olika gubbar här i communityt, för att få dem att förstå problemet. Deras syn på saken är att det är ett pojkstreck vi råkat ut för. Vill vi inte ha in barn i trädgården kan vi ju alltid såga ner alla fruktträd, då slutar de ju att klättra över... Mitt synsätt, "jag struntar fullständigt i om de tar min frukt, detta är ju bara ett bevis för att det går att ta sig över muren, nästa person som tar sig över kanske inte nöjer sig med frukt, då spelar det ingen roll om vi har fruktträd eller inte, folk utifrån ska inte kunna ta sig in". Att få indierna med på de tankebanor är inte det lättaste...
Det jag kommit fram till är iallafall att strömmen i elstängslet är av under dagtid. Mitt krav att det ständigt ska vara på har viftats bort med förklaringen att det inte går eftersom trädgårdsmästarna måste kunna slänga ut de grenar de sågar av. De föreslog istället att de skulle kunna bygga ett högre skydd på muren hos oss, att slå på strömmen hela tiden skulle inte gå, men en vakt skulle ju kunna beordras att hålla koll på muren hos oss, från gatan såklart, då strömmen är avslagen. Men det bästa vore ju så klart att såga ner alla fruktträd...

Urban har också tagit tag i problemet under dagen, både med e-mail och telefonsamtal till berörda personer både i Indien och Sverige. Dessa personer har i sin tur ringt och mejlat vidare.

Under middagen ikväll kom beskedet. Strömmen i elledningarna ska vara på dygnet runt och polisen ska informeras om stenkastningsproblematiken ( vi är nämligen inte de enda som blivit utsatta för det). Säkerhetsavdelningen på Urbans företag kommer inte nöja sig med dessa löften, utan de kommer snarast göra en riskbedömning och vidta eventuella åtgärder. Nu är stenen i rullning... frågan är var den hamnar...

måndag 9 september 2013

Ganesha

Idag börjar den flera dagar långa festen till ära av Ganesha. Både Urban och barnen har därför varit lediga, så idag blev det lunch på Westin, hotellet där vi bodde första månaden i Indien. På väg dit passerade vi den stora Ganesha-statyn som jag sett människor arbeta med i flera veckor, och nu var den klar.

Hemma hos oss har det varit fullt pådrag idag. Imorse fick Radha skrämma iväg en tonåring som klättrat in i vår trädgård för att palla frukt. På något sätt hade han lyckats ta sig över den höga muren. Ca 20 minuter senare hör jag och Anton 2 rejäla smällar mot fönstren i sovrummet, där vi befann oss. Någon hade alltså roat sig med att kasta sten, troligen som hämnd. Vakterna kallades hit och de kollade över säkerheten. Trädgårdsmästarna kom hit och klippte av alla grenar som stack ut över muren och från och med idag kommer en av vakterna att vara stationerad i vår trädgård. Klockan 8 blir det vaktbyte, så inatt sitter det en annan gubbe här utanför.

Efter arbetsdagens slut åkte Radha hem till sig. Hon skulle duscha och byta kläder. Vi har erbjudit henne att flytta in hos oss om hon väljer att lämna sin man. Verkade dock inte som hon var villig att ta det steget. Gubben hade nu nyktrat till så hon ville åka hem.

söndag 8 september 2013

Äktenskapsproblem

Ingen fara... Rubriken syftar inte på mig utan någon annan. Min make kom hem från Sverige inatt och än så länge håller vi allt sams...

Idag är det söndag och hos oss betyder det maid-fri dag. Efter arbetsdagens slut valde Mustafa, drivern, att stanna kvar en stund för att titta på cricket på tv:n. När vi skulle sätta oss för att äta middag såg vi hur han satte sig i bilen för att åka hem. Plötsligt dyker det upp en annan person bredvid bilen. Efter att de pratat en stund blir jag utropad. Det är Radha, vår maid, som står där ute, inlindad i en scarf och med tårar rinnande nedför kinderna. Mustafa förklarar att hennes man inte är bra. Han har inte betalt hyra den här månaden, utan lagt pengarna på sprit istället. Förra månadslönen lämnade Radha tillbaka när hon fick den, hennes son råkade ut för en olycka för några månader sedan och skulle behöva till ögonläkaren nästa månad, så hon ville att jag skulle förvara pengarna åt henne tills dess. Nu hade alltså hennes make skjutsat hit henne för att få en del av pengarna för att betala hyran. Jag hämtade 2000 rupies och lämnade över dem till henne, samtidigt som jag erbjöd att hon får bo i vårt maid-hus om hon vill. Hon och Mustafa började att diskutera saken och efter ännu mer tårar säger hon "Thank you so much madam". Hur detta kommer sluta har vi ingen aning om. Men just nu är hon hos oss och vakterna i communityt är tillsagda att varken maken eller hans far ska släppas in.

lördag 7 september 2013

Bandh

Idag var det inte lätt att vare sig hyra film eller köpa lördagsgodis. En "bandh" är nämligen utlyst här i Hyderabad. Detta innebar att nästan alla affärer var stängda idag, iallafall här i vår stadsdel där vi åkte och letade. Eftersom det även kan innebära en hel del demonstrationer under bandhen ville jag inte åka in mot centrum, så vi fick åka hem tomhänta.

Istället fick det bli en inspelad film och svenskt godis, men innan dess hann vi med en tur till poolen.

torsdag 5 september 2013

Föräldramöte

För första gången någonsin, och troligen även för sista gången med, har jag varit på föräldramöte kl 8.10 på morgonen. All personal på elementary- och secondary-school blev presenterade på den gemensamma samlingen för alla föräldrar på skolan, efter att rektorn hållit sitt tal. Musikläraren och idrottskoordinatorn berättade även om sina ämnen i storgruppen. Sen fick vi promenera iväg till respektive klassrum för ytterligare information, främst från klasslärarna. Eftersom jag inte kunde dela på mig och Urban fortfarande är i Sverige, fick jag välja ett barn, så det blev Åk 1 och Antons fröknar jag följde med. Är glad över att jag bott i Indien i ett år nu, så jag börjat bli van att höra engelska talad med indisk brytning. För hjälp vad de pratade snabbt! Hade det varit förra året hade jag suttit som ett frågetecken, men nu tror jag minsann att jag förstod det mesta som sas...
Runt kl 10 började det fyllas på med elever i korridorer och lekplatser, så då blev det en snabb avrundning på mötet, vi föräldrar sjasades iväg och den riktiga skoldagen kunde börja.

onsdag 4 september 2013

Läxor

Nu har vi kommit igång ordentligt med läsandet här hemma. Varje dag ska båda barnen läsa en liten bok högt för en förälder (PACT= ParentAndChildTogether). Moa får en ny bok varje dag och Anton byter bok på måndag och fredag. Moa har börjat komma in i engelska tänket igen efter sommarledigheten, så nu flyter läsandet på riktigt bra igen. Anton kom igår underfund med hur man kan ljuda ihop de olika bokstavsljuden och tycker nu att det är superkul att läsa i sin bok. Idag fick jag och Moa lyssna när han läste boken 3 gånger.
Utöver PACT-reading så lånar de även andra böcker i biblioteket på skolan, som ska lämnas tillbaka efter en vecka. Moa har även sina A4-häften med text och uppgifter (läsförståelse), som hon får en ny varje dag. Dessutom har hon haft matteläxa i stort sett varje dag. Idag kom hon hem och berättade att på fredag ska hon hålla en presentation om Frankrike, på franska-lektionen. Faktan de själva ska söka upp ska presenteras både skriftligt och muntligt, med bildstöd. Så ikväll hade vi det verkligen fullt upp och det blev sent innan jag fick dem i säng.
Vår vanliga uppdelning här hemma, en vuxen på varje läxläsande barn fungerar inte riktigt optimalt den här veckan... Känner att jag inte riktigt hinner med allt själv. Ska bli skönt nästa vecka när Urban är hemma igen.

Här kommer ett utdrag ur Antons PACT-bok.

måndag 2 september 2013

Träning

Nu har jag äntligen kommit igång med träningen igen. 5 dagar i veckan kommer det en ny aerobics-instruktör till klubbhuset och jag har nu varit med på två pass. Iklädd träningsskor skjorta och jeans kommer han på motorcykeln med en stereo i ryggsäcken. Kanske inte den mest typiska tränings-outfiten, men den funkar... Av oss 10 damer har iallafall hälften "riktiga" träningskläder, dvs t-shirt och träningsbyxor. De andra bär kurta och säckiga byxor, det många här går klädda i till vardags. Oavsett klädval ger alla järnet och tillslut dryper det svett från allihop. Kan upplysa er om att det är riktigt jobbigt att träna när det är över 30 grader varmt... men kul är det!