Halloween

Idag är det halloween, till och med här i Indien! På barnens skola firades det med en gemensam parad samt med en massa halloweenpyssel i undervisningen. Igår skickades det ut ett mail till föräldrarna om att barnen skulle gå i en halloween-parad idag och att de som ville gärna fick klä ut sig. Börjar bli något trött på den korta framförhållningen, det är ju inte första gången man får information i sista stund... Men eftersom det var frivilligt att klä ut sig så hoppade vi över det iår, med motiveringen att de var ju faktiskt utklädda på halloween-partyt igår kväll. När de kom hem från skolan berättade Anton att han var den ende i sin klass som inte varit utklädd... och i Moas klass var det hon och en till... Måste erkänna att jag hade lite dåligt samvete över att ha övertalat dem att inte klä ut sig.

Igår tjuvstartade vi alltså med halloween-firandet här i communityt. Några duktiga mammor (inte jag) hade dekorerat det fint i och utanför klubbhuset och klockan 5.30 kom alla barnen dit utklädda och förväntansfulla. Först blev det som vanligt en lång väntan på att allt skulle bli färdigt, så barnen sprang runt och jagade varandra för fullt. Efter 45 minuter hade all mat kommit på plats och kalasandet kunde börja. En massa mat, tårta, muffins, chips och dricka var det och för er som inte varit med om en fest inomhus i Indien kan jag tala om att det blir väldigt högljutt. Alla skriker istället för att prata normalt med varandra, samtidigt som man äter och dricker så mycket man bara kan. När barnen tryckt i sig det mesta av maten sprang de ut med sina kassar och hinkar för att gå "trick or treat". Så nu lär alla barn i communityt ha godis ett bra tag framöver, det har iallafall mina två...

När vi bor så här som vi gör, i ett community med mestadels hemvända indier/amerikaner, och även satt våra barn i en amerika-inspirerad skola får vi ju inte en riktigt sann bild av Indien. Vanliga indier firar inte halloween, de har inte ens hört talas om det! Affärsbiträden har stått som stora frågetecken när jag i två dagar sprungit runt som en galning för att försöka få tag i två kostymer. Men skam den som ger sig!


Dagens lärdom: Nästa halloween ska båda barnen få vara utklädda i skolan.

Trafiken

När man är ute och reser med bilen slås man av hur olikt det är den svenska trafiken. För det första är det ju vänstertrafik i Indien, men man måste ändå vara beredd på att få möte på fel sida... Även på motorvägen... Bilar stannar lite här och var, gärna mitt i vägen. Ska man svänga eller göra en U-sväng, krypkör man över filen med mötande bilar för att tvinga dem att sakta in för att släppa förbi en. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt!

Bilbälten används inte och det verkar inte finnas nån begränsning för hur många man knör in i bilen. Får alla inte plats inuti sitter de på taket, står på kofångaren eller hänger ut med benen ur bagageluckan.

På EN motorcykel är det inte ovanligt att se 3 vuxna, eller en hel familj med 2 vuxna och 2 barn. Hjälm använder de såklart inte, inte ens motorcykelpoliserna...

 

Resan norrut

Efter två nätter i söder tyckte vi att det var dags att se oss om lite så vi kallade på drivern och följde kusten norrut. Det kändes verkligen att vi var på en riktig semester. Sol, hav, grönska och palmer är ju inte riktigt det vi är vana att se på våra bilresor i Hyderabad. Sol och palmer ser vi visserligen, men vatten och grönska är det dåligt med. Lite förvånande var det dock att vi inte såg så värst många restauranger eller barer längs kuststräckan vi åkte, vi trodde nog att det skulle ha påmint lite om Kanarieöarna men det gjorde det inte.

Eftersom Urban fått en ny hotellkedje-favorit så letade vi upp ett nytt Taj hotell och checkade in. Även här fick vi en stuga, lite mindre än den förra men nu med havsutsikt och egen hängmatta. Redan vid första doppet i poolen stötte vi på en svensk familj. De var också expats och hade flyttat till Pune i somras för en 3-årsperiod. Så de följande två dygnen hade barnen lekkamrater och vi vuxna några andra i samma situation att utbyta tankar och erfarenheter med, jättetrevligt!

 

Dagens lärdom: Ger man städpersonalen lite extra dricks kan man få det lite extra fint på rummet.

 

Södra Goa

Från Hampi åkte vi vidare mot södra Goa. Eftersom internet slutat att fungera fick vi nöja oss med att använda de kartor som var lagrade i IPhonen och det gick därmed inte att zooma in för bättre översikt. Vi valde den väg som vi tyckte såg närmast ut. Det visade sig vara en cerpentinväg genom djungeln med väldigt stora höjdskillnader. Vi såg många vackra vyer, men det var väldigt tidskrävande.

Förutom de vanliga djuren vi fått sakta in för tidigare; kor, getter, hundar, höns och grisar fick vi nu även väja för apor.

 

 

Till slut nådde vi vårt mål och kunde checka in på Taj Exotica vid Colva beach. Här njöt vi för fullt följande två dygn. Vi lämnade inte området på hela tiden för det fanns så mycket mysiga saker att hitta på. Vi badade i poolen, hoppade över havsvågorna, byggde sandslott, slappade samt åt och drack gott. Dessutom fick barnen vara kreativa på barnklubben där de fick tillverka snäck-sköldpaddor och armband och även testa på att dreja.

 

Dagens lärdom: Behöver man måla om huset i Indien och inte är så noga med resultatet kan man ta kontakt med ett företag. De ger till och med betalt för att få måla om huset åt dig!

 



 

Hampi

Första stoppet på vår semesterresa blev Hampi. Direkt vi kom fram letade vi oss fram till Mango tree, en mysig restaurang, för att äta lite mat. När vi satt i bambuhuset och blickade ut över landskapet kändes det som om vi hade hamnat någon helt annan stans än i Indien. Allt var så olikt det vi blivit vana vid. Det var tyst, rent och nästan folktomt så det kändes riktigt exotiskt.

Natten tillbringade vi på ett litet guest-house i byn med både ödla och en massa sängkryp som rumskamrater, så det blev väl inte så värst mycket sömn för någon av oss. Under frukosten fick vi lite oväntat besök när det plötsligt klättrade upp några apor på balkongräcket.

Efter utcheckning gav vi oss av på sightseeing. I Hampi fanns det många gamla ruiner och tempel att titta på. En del av dem hade indierna restaurerat en hel del, iallafall nertill...

 



Dagens lärdom: När man byter delstat slutar internet på mobilen att fungera och minuttaxan för samtal ökar 10 gånger, iallafall om man har ett kontantkort.

På väg mot Hampi

Jag undrar om det är tillåtet att lasta så här i Sverige?

Packar

Imorgon bär det av på en semestertripp. Klockan 7.00 kommer drivern och plockar upp oss så vi förhoppningsvis ska hinna ut ur Hyderabad innan rusningstrafiken börjar. Jorå, det blir en biltur till Goa istället för flyg eftersom bankkortet fortfarande inte fungerar. Några av Urbans jobbarkompisar tyckte dock att det är mycket bättre för oss att ta bilen. För nu kommer vi få se mycket av Indien, både städer och landsbygd. Så jag hoppas att fjädrarna på bilen är ordentligt servade, för påminner vägarna om de här i Hyderabad kommer det bli en hel del skumpande imorgon.

Vårt första stopp kommer att bli Hampi. En ruinstad som är med i UNESCOS världsarvslista. Enligt flera artiklar jag läst ska detta vara ett måste att se om man är i krokarna, så minst en natt tänker vi stanna där. Vi har även funnit ett nationalparks-område efter vägen också, så dit tänkte vi göra ett litet besök innan vi drar vidare till vår sol och bad semester.

Dagens lärdom: Det går finemang att beställa indisk knytkalasmat från "vägkrogen" att ta med sig på communityts dansfestival.

Löpandeband-samtal

Idag var jag på barnens skola för parent-teacher-konference. För några dagar sedan ringde jag till expeditionen för att boka in tider med de berörda lärarna. Jag fick 4 tider på raken på 10 minuter vardera. Några extra minuter mellan tiderna gavs inte, utan den tiden det ena mötet var slut skulle nästa börja. Så det var bara att springa snabbt uppför trappor, nerför trappor och mellan byggnader, svensk som man är vill jag ju inte komma för sent... Första mötet, med en av Moas lärare, var nästan 10 minuter försenat... Och med mitt samtals-schema förstod jag att detta innebar att jag skulle komma försent till resterande 3 möten. Ingen bra start med andra ord! Det visade sig dock att det inte var nån fara... Jag fick vänta utanför alla klassrum, för alla var försenade! "This is India"
Frågan är väl egentligen vad dessa löpandeband-samtal ger... Idel lovord och beröm över mina duktiga, snälla, arbetsvilliga och skötsamma barn. Känns iofs kul att höra som förälder, men lite väl överdrivet för min smak... Även rektorn, som jag sprang på i korridoren, överöste mig med beröm. I slutet av vårt samtal ursäktade hon sig med att hon var tvunget att gå, för hon blir alldeles tårögd när hon tänker på hur underbara barn jag har och vilka stora framsteg de har gjort under de här två månaderna. "This is ISH"

Under tiden jag var på mötena hjälpte maiden till att passa barnen för första gången. Lite orolig blir man dock när man kommer hem till ett tomt hus... men jag hade mina aningar och hittade dem snabbt i lekparken.


Dagens lärdom: Bankkortet som skulle varit aktiverat den 5 oktober ska enligt banken börja fungera om 3-4 arbetsdagar... så vi får fortsätta använda våra svenska kort ett tag till.

Racket

Nu har jag handlat pingis-racket till barnen så nu kan vi gå till klubbhuset och spela när vi vill, och inte bara när skåpnyckelgubben jobbar. Jag fick även tag på ett badminton-set med extra korta skaft. Dessvärre lyckades Anton skjuta bort fjäder-bollen efter bara 5 minuter. Den hamnade i springan mellan muren och grannens hus, vilken är 10 cm ungefär, så han var ganska pricksäker...

Efter shoppandet åkte jag till Urbans jobb för att få lite lunch-sällskap. Både Urban, Jonas och Anders följde med mig till Mainland China och idag testade vi deras lunch-buffé. Det smakade gott, men kyckling-förrätten var lite i starkaste laget för mig. Nackdelen med att äta buffé är ju att man inte kan beställa "less spicy".

När jag kom hem hade möblerna vi beställt kommit och en av gubbarna var i full färd med att montera ihop bäddsoffan. Sängborden hade de också med sig, men kontorsstolarna kommer de med en annan dag


Dagens lärdom: Det KAN hända att saker levereras 45 minuter innan avtalad tid. Så nu kan jag inte längre påstå att alla kommer för sent i Indien.

skolan stänger

Klockan 11 klev jag in i bilen idag för att åka till affären för att köpa det sista till grillpartyt för de 2 nyanlända svenskarna på Urbans jobb. Eftersom affärerna öppnar tidigast kl 11 så är det ingen idé att åka nåt tidigare... Jag hann inte längre än halvvägs innan min telefon ringde. Det var receptionisten på barnens skola som ringde och meddelade att skolan hade stängt för dagen och att barnen satt i skolbussen på väg hem. Indiens premiärminister är i stan och ett av oppositionspartierna hade annonserat att de skulle anordna massiva demonstrationer och i samband med dessa misstänktes det att det kunde bli oroligheter. Därför fick det bli lite snabbshoppande och sedan raka vägen hem för promenad till busshållsplatsen. På grund av alla avstängda vägar och trafikkaoset på huvudgatan var inte bussen framme hos oss förrän kl 12.40, så jag hann med en hel del filosoferande i skuggan...

Grillpartyt blev lyckat och barnen var riktigt framåt och pratglada, äntligen fick de träffa några fler än oss som förstod allt de säger... Kaffepaketen som de hade med sig togs tacksamt emot. Nu ska vi klara oss ändå till jul då när nästa leverans sker.


Dagens lärdom: Jag kommer att få lycka och stor framgång! Vi har nämligen fått en lotus i vår vattenkruka... Får se hur länge det dröjer innan nån är här och stjäl den från oss den här gången... Sist tog det två dagar...

 

Frukt

Nu har vi bott i Indien tillräckligt länge för att våga testa lokalproducerad frukt. Det kan ju i och för sig även bero på att det inte varit säsong för dessa frukter förrän nu...

Först ut på provsmakningen var ett granatäpple från vår egen trädgård. Jag tror egentligen att den helst skulle ha mognat till sig en stund till... men vår driver tyckte absolut att den var tillräckligt mogen för att skördas. Så han plockade glatt ner den från trädet innan vi ens hunnit blinka.

Sedan testade vi sockeräpple som vi handlade av en gubbe med fruktvagn efter vägen. Vi har tydligen ett sånt träd med, men den enda frukten i trädet är inte riktigt mogen än.

(här skulle det ha varit en bild till... Om inte internet krånglat så...)

Vilket äpple var godast då? Barnen gillade granatäpplet mest medans jag och Urban föredrog sockeräpplet.


Dagens lärdom: När Indiens premiärminister är i stan är det nästan omöjligt att ta sig fram med bil. Massor med gator är avstängda och överallt kryllar det av poliser och militärer. Ingen bra shoppingdag med andra ord...

Magic star

Idag fick vi träna våra hjärnceller ordentligt, slita vårt hår och svära över Moas mattelärare. Eftersom Moa får en hel del läxor i skolan tränar vi läsläxor och stavning under veckorna men sparar de övriga till söndagarna när hon är lite piggare. Engelska, science, topic och matte stod på agendan idag. Vi började med matten, för den brukar vara enklast och inte kräva så mycket vuxenstöd. Men just den här veckan hade läraren tydligen bestämt sig för att ge barnen en riktig kluring i läxa... en "magic star". Siffrorna 1-12 skulle fyllas i stjärnans 12 stjärnor och varje siffra fick bara användas en gång. Varje linje med 4 tal skulle ge summan 26. Ni som jobbat i skolan känner troligen igen problemet... jag har ju gett mina elever magic-star problem, men de har varit 11-12 år... Inte 8! 

 

För att krångla till det lite extra för oss hade läraren dessutom gett oss 3 utplacerade siffror... så antalet lösningar hade dramatiskt minskat. E=11, K=7, L=3. Kan ju erkänna att detta problem sysselsatte hela familjen ett bra tag, utom Anton då förstås som var för upptagen med att spela Indiana Jones... Tänker inte tala om hur länge vi höll på, men vi var iallafall tvungna att ta en paus mitt i... Riktigt frustrerande var det. Så är ni söndagsuttråkade: ta fram papper och penna och testa om ni klarar av en 8-årings mattläxa!
 


Dagens lärdom: Letar man tillräckligt länge på internet kan man ibland finna svar på det mesta.

Syndigt värre

Tänk om våra hinduiska grannar visste vad som serverades i hus nummer 102 ikväll... Då skulle vi nog bli utslängda ur communityt! Vi fick nämligen tag på riktig nötfärs idag, så ikväll blev det RIKTIG tacos! Tidigare har vi testat tacos gjord på soya, kyckling och getkött... Men ingendera är någon riktig höjdare, så ikväll var lyckan gjord. Vi kalasade alltså på vårt nya hemlands heliga djur och skämdes inte det minsta.

Även ett lysrör till badrummet på nedervåningen fick vi tag på under vår lilla shoppingtur. Så nu slipper vi uträtta våra behov med dörren på glänt under kvällarna. Dessutom blev det två kontorsstolar, två sängbord till gästrummet och en bäddsoffa. Så nu är vi redo för övernattningsbesök från Sverige. Att få tag på en snygg bäddsoffa var ingen lätt sak. Här finns det hur mycket sängar och soffor som helst att välja mellan, men högst EN bäddsoffa i varje möbelaffär... I flera affärer har de inte ens vetat vad det varit när vi frågat efter det. Så utbudet är som ni förstår inte det största. Lite kläder till fadern i huset blev det också köpt; 3 skjortor, 2 piké-tröjor och 2 finbyxor så nu ska han väl vara respektabel på jobbet. Vi andra blev utan kläder idag... Men med tanke på min lilla handlingsrunda i måndags så är det inte så värst synd om oss för det...

Dagens lärdom: Bankgubben kom idag, en vecka försenat, för att kontrollera vår adress. Så på måndag, eller definitivt på tisdag ska vi ha ett fungerande indiskt bankkonto.

Fredagsmys

Då vad det fredag igen! Barnen har varit en hel vecka i skolan, Urban på jobbet och jag hemma.  Det känns som om vi har kommit in i det gamla vanliga ekorrhjulet igen, fast på andra sidan jordklotet. I och för sig så brukade ju även jag jobba under veckorna i Sverige... Men det här med att vara hemmafru är ju också ett arbete. Det är nämligen jag som måste gå ut med soppåsen senast kl 6.30 varje morgon. Klockan 7 måste frukosten stå framdukad för hela familjen. Kl 7.35 måste jag följa barnen till busshållsplatsen och vänta med dem tills skolbussen kommer, vilket är allt mellan 7.40-8.05... Väl hemma igen ska frukostdisken plockas undan, sängar bäddas, gardiner dras undan, lorttvätt sorteras, tvättmaskin dras igång, matvaror handlas och mellanmål förberedas tills barnen kommer hem. Sen ska jag möta barnen vid bussen, hjälpa till med läxor, laga middag, välkomna mannen hem, äta, natta barnen, plocka undan middagsdisken och slutligen dimpa ner i soffan med lite bloggande. Ni märker att det är ett tufft liv jag lever ;)

För att fira in helgen tog jag med mig barnen till spelhallen direkt efter skolan idag. De spelade air-hockey, kastade bollar mot tv-skärm, kastade bollar i hål och lekte en stund i ett lekland alá Nöjesfabriken fast i miniatyr... Sen blev det kycklingburgare och nuggets på McDonald's och fredagsmys-handlande på HyperCity. Under tiden vi lekte, åt och handlade åkte drivern iväg och väntade på att Urban skulle jobba klart och bli upphämtad, så han kunde komma och plocka upp oss andra på vägen hem. Väl hemma igen blev det film med fredagsmys.


Dagens lärdom: Indiska kvinnor bär nästan alltid sjal, utan den känner de sig nakna. Maiden glömde nämligen sin hemma idag, men eftersom det bara var jag hemma var det ok för henne att städa utan sjal...

Bakdags

De indiska köken skiljer sig en del från vad vi är vana i Sverige. Det saknas nämligen vanliga spisar. Här lagar man istället all mat på gasolplattor. I vissa hem kan man finna en mikrovågsugn men vanliga ugnar lyser med sin frånvaro. Med tanke på det stora utbudet av matolja i affärerna förutsätter jag att det istället friteras en hel del här i landet.

Under vår besöksresa kommenterade jag att det saknades ugnar i alla husen vi tittade på och detta hade vår konsult kommit ihåg. Så dagen innan vi flyttade in i vårt hus levererades det en "baking-oven" som ställdes upp på bänkskivan. 

 

Ugnen är som ni ser ganska liten och riktigt dålig på att hålla värmen. Men jag lyckades iallafall grädda matbröd i den idag för första gången. Med tanke på att jag inte är nån van brödbakare, saknar decilitermått och inte fått tag på de rätta ingredienserna tycker jag att jag lyckades förvånansvärt bra med mitt improvisations bak. Brödkakorna blev riktigt fula, men smakade helt ok. Eftersom barnen åt upp sina smörgåsar utan gnäll till mellanmålet fick jag nog även godkänt av dem.

 

Dagens lärdom: Kurir-post märkt med "most urgent" tar en vecka från New Delhi till Hyderabad.

Bröd

Det enda riktiga brödet som man kan köpa i affärerna här i Indien är formfranska. Vi rostar skivorna, gör toast eller äter dem färska, men trots denna variation börjar vi efter två månader tröttna så smått...
Därför beslutade jag mig idag för att jag måste försöka baka lite eget bröd. Mina receptböcker, som ligger i båtfrakten, har fortfarande inte kommit fram, så istället fick jag googla fram lite olika matbrödsrecept. Recepten jag valde ut kopierade jag in i Google translate och vips så hade jag en handlingslista på engelska att ta med till affären. Nu är det ju tyvärr inte så lätt att få tag i det man behöver även fast man vet vad sakerna heter på engelska! Solrosfrön finns inte... det jag trodde var grahamsmjöl visade sig vara alldeles gult när jag kom hem, Istället för ljus sirap fick det bli pannkakssirap... rågmjölet och vetemjölet är det enda som ser någorlunda ut som hemma i Sverige. Så imorgon, när jag bakat klart, ska det bli spännande att se om något av bröden kommer bli ätliga.

Dagens lärdom: Bredbandsbolaget skickar ut en gubbe för att kontrollera att deras kunder angett rätt bostadsadress i kontraktet. Även fast deras säljaren kom hem till oss när kontraktet skrevs och deras tekniker har varit här för att fixa till problemen vid ett flertal tillfällen. Jag fick även underteckna alla papper som Urban redan undertecknat tidigare och tala om att det verkligen var min man man såg på det fastlimmade passfotot. Ordning och reda eller bara extra arbetstillfällen?

Utvecklingssamtal?

Den 18 oktober är det dags för en parent-teacher konferens på skolan. Jag tror att det ska föreställa ett utvecklingssamtal, eller snarare ett gammaldags kvartsamtal eftersom barnen inte ska vara med. Hela skolan har detta mellan kl 13-17. Så idag ringde jag till skolexpeditionen för att boka in tider med lärarna. För beställer man ingen tid så får man inte heller någon.
Eftersom Moa har två huvudlärare fick jag först 10 min med den ena och sedan 10 minuter med den andra. Direkt därefter ska jag iväg och träffa Antons fröken i 10 minuter. Känns inte som att vi hinner prata så värst mycket på den utsatta tiden, utan det blir nog mest avrapportering från lärarna. Så begreppet utvecklingssamtal som vi använder i svenska skolan och som ska vara mest framåtsyftande är det nog inte tal om i det här fallet. Jag skulle snarare tro att det kommer bli ett resultatvisande samtal som visar hur de lyckats istället. Om två veckor vet jag om jag har rätt eller ej.

Dagens lärdom: När skolan anordnar en körfestival får de uppträdande barnen vara med och betala för ljus och ljud.

Bankomaten

När man ska ta ut kontanter här Indien, vilket man alltid bör ha med sig, går man så klart till en bankomat. Skillnaden är att flera av dessa bankomater är placerade två och två i "små hus" med en säkerhetsvakt utanför. Just idag var det många människor som tydligen ville ta ut lite pengar, så det var en lång kö utanför när det blev min tur. När jag blir stressad läser jag inte lika noga som annars. Så när det stod nåt om "multiples of 100" tolkade jag det som att automaten skulle lägga på två nollor på det jag slog in. Så istället för 10.000 skrev jag bara 100... Vilket resulterade i att jag fick ut 100 rupies (12 kr), vilket jag tyckte var lite i minsta laget. Så det var bara att stoppa in kortet en gång till och göra ett nytt försök.

Dagens lärdom: Det kostar 40 kronor att ta ut 12.

Nya husdjur

Imorse när jag stod i duschen hörde jag några konstiga ljud och såg hur något rörde sig borta i fönstret. Jag drog undan duschdraperiet och till min förvåning såg jag hur två stycken fåglar höll på med att dra in en massa gräs och löv i fönsterspringan. De tänkte bygga bo i vårt fönster! Som tur är har vi myggnät som sitter fast med kardborreband på insidan, så de kom inte helt in i huset iallafall...

Urbans chef som arbetar från Sverige kom till Indien inatt för att vara på plats under veckan när alla höjdare kommer hit. Så idag bjöd vi hem honom och Linus, en svensk praktikant på Mahindra Satyam, på lite grillning. Det blev både biff, kyckling och majskolvar till ugnsbakade rotfrukter. Det kändes nästan som om vi kunde ha varit hemma i Sverige ett litet tag.


Dagens lärdom: Det är godare att steka pannkakor i ghee än matolja.

Hyderabadi biriyani

Idag prövade vi något nytt. Vi lät nämligen vår maid laga mat åt oss, vilket hon inte gjort tidigare. Igår skickade jag iväg henne och chauffören till en mataffär med lite pengar och instruktionen att köpa alla ingredienser som behövdes till en typisk indisk rätt. Så idag åt vi alltså Hyderabads specialité, Hyderabadi biriyani, som är en ris och kycklinggryta med en massa olika kryddor. Supergott blev det, om än lite starkt, men det råder yoghurtsåsen bot på.



 

Till efterrätt åt vi en söt risrätt som jag inte minns namnet på:

 

Dagens lärdom: De anställda törs inte sitta med oss vid bordet och äta eller fika. Men efter lite trugande kan de gå med på att ta med sig lite av det som bjuds till sitt eget lilla hus (Servants' quarters).

 



Internationellt

Jag har inte satt min fot på skolans område sen vi flyttade in i huset, eftersom barnen numera åker skolbuss. Men idag var det dags igen för jag hade ju lovat att bjuda på lite svensk dessert på den internationella dagen på ISH. Bilresan till skolan kan ta allt från 15-45 minuter beroende på hur mycket trafik det är och om vägarna är översvämmade efter regn eller inte. Idag hade vi tur så resan tog bara 25 minuter. 

Väl framme blev jag ombedd att gå till "kantinen" för att ställa iordning mitt bord. Men när jag kom dit var det fullt med barn där eftersom de för tillfället serverade snack-lunch. Så jag och de andra mammorna fick stå och vänta lite innan det kom någon och tog hand om oss. Då blev vi istället ombedda att gå till korridoren utanför grade 4 och 5 eftersom vi skulle vara där istället. När jag plockat fram mina kärleksmums och äppelkaka blev det lite krystat småprat med några av de andra mammorna innan paraden passerade förbi. Först i paraden gick den tyske rektorn och efter honom följde alla elever och lärare nationsvis efter respektive flagga. Som väntat var det flest indier och amerikaner men om Europa vore ett land skulle de också ha varit en hel del... Det var barn från Sverige (Moa och Anton), Danmark, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Holland, Schweiz och Spanien. Allt som allt var 27 olika länder representerade!
När de tågat färdigt ställde alla upp sig runt samlingsplatsen utanför receptionen och rektorn höll ett litet tal. Sedan tog en av lärarna över mikrofonen och gjorde en kort presentation av alla länder och deras flaggor. Om Sverige berättade han att flaggan är väldigt gammal, från 2004 kan man betala skatt med sms och att man kan vara föräldraledig tills barnet är 5 år. Vet inte riktigt var han fått fram den faktan ifrån, men så klart måste det ju vara sant eftersom vi lärare alltid talar sanning.

Sedan var det dags att promenera bort till borden och servera de barn som vågade sig på att testa mina exotiska bakverk.

När barnen provsmakat färdigt var det dags för dem att bege sig till kantinen för att äta lunch. Ja, även på skolan görs saker i lite bakvänd ordning enligt min åsikt... Efter att även vi mammor provsmakat varandras rätter plockade ihop våra rester och begav oss hemmåt.

Idag har vårt husdjur visat sig igen och med lite hjälp från barnen lyckades jag till slut jaga ut den. Men helt lätt var det inte. Den var ruskigt snabb och försökte gömma sig bland gardinerna hela tiden.

 

 

Dagens lärdom: I USA äter man pop-corn till dessert. För det är väl inte möjligt att fler än jag tänjde lite på gränserna? ;)

 

Stora bakdagen

Imorgon är det dags för en internationell dag på barnens skola. Det har gått ut en uppmaning till alla föräldrar att inför denna dag laga någon typisk maträtt eller dessert från hemlandet att ha med och bjuda på. Eftersom Moa och Anton är de enda svenskarna kände jag mig tvungen att dra mitt strå till stacken. På skolan finns det iår barn och lärare med 27 olika nationaliteter, så ställer de flesta upp blir det en hel del för barnen att smaka på.

Nu var det ju inte helt lätt att komma på något lättlagat recept med ingredienser man kan få tag på i Indien. Därför kommer jag att luras lite imorgon och påstå att vi äter fikabröd som dessert. Eftersom svenskar ofta dricker en kopp kaffe efter lunchen, så tycker jag ändå att jag håller mig inom ramen för tillåten skarvning... Efter  besök i 3 olika mataffärer hade jag iallafall få tag i allt jag behövde för att baka kärleksmums och äppelkaka. Vaniljsås var lite värre, så det låtsas vi som att vi inte äter. Resultaten blev ju inte riktigt som hemma i Sverige, men båda kakorna fick iallafall godkänt när barnen provsmakade på dem. Så imorgon klockan 10.45 ska jag och kakorna vara på plats för att ställa iordning inför den stora mat/dessert-provsmakningen. Ikväll fick jag reda på att jag tydligen även förväntas dekorera bordet med något typiskt svenskt... Men det har jag ju inget, och affärerna öppnar inte förrän kl 11. Så jag får ta ett av våra blå-gul-vita lakan från gästrummet och låtsas att det är en bordsduk och hålla tummarna för att de andra inte handlat sängkläder i samma affär som mig.

Dagens lärdom: Strösockret i Indien ser ut som små kristaller och de kan inte mosas av elvispen.

Bak och fram

Nu har community-vakterna bestämt sig för att alla bilarnas passer-klistermärken ska bytas ut, och därmed är de gamla ogiltiga. Så klart skulle detta börja gälla den 1 oktober, men några nya klistermärken har de inte delat ut... Så i måndags morse ringde en säkerhetsvakt, som förövrigt pratar minimalt med engelska, för att fråga mig något. Efter någon minut av total förvirring både från min och hans sida dyker Mustafa, vår driver, upp i andra luren och förklarar att han blivit stoppad av vakterna. Så det den telugu-talande vakten ville fråga var alltså om han skulle släppa in bilen eller inte...
Så för att vi ska slippa bli stoppade varje gång vi åker in eller ut genom grinden tog jag ikväll en kvällspromenad bort till klubbhuset för att försöka få tag i ett klistermärke till bilen. Jag fick då svaret att säkerhetsvakterna kommer under de närmaste dagarna att gå runt till alla hus och dela ut märkena. Min spontana fråga, som jag höll inne med, var varför de inte gjorde det under helgen? Det skulle ju ha underlättat saker en hel del, både för vakterna och alla boende i området.

Dagens lärdom: Ett trasigt paket med diskmedelstabletter, 29 st, kostar ungefär 130 kr.

Gandhi´s födelsedag

Idag var det återigen helgdag här i Indien. Den indiske frihetskämpen nummer ett, Mahatma Gandhi, föddes nämligen den 2 oktober 1869. Så idag har hela familjen varit hemma i regnvädret.

Igår kväll försökte vi oss på att beställa flygbiljetter till Goa, men det gick inget vidare. Vi hittade biljetter till barnens oktoberlov men vår betalning godkändes inte eftersom man tydligen inte får använda utländska betalkort. Urbans indiska kort som han efter mycket strul fick ut i slutet av förra veckan kan vi inte använda än eftersom det tar minst 7 dagar innan kontot registreras...
Därför började vi kolla efter tågbiljetter istället, men det verkar vara en hel vetenskap. Vi har upptäckt att med tåg tar resan 2 dygn. Om man istället bokar expresståg kan man förkorta restiden till 34 timmar eftersom man då slipper en massa onödiga stopp... En bilresa dit (65 mil) beräknas ta 12 timmar, men är inget som rekommenderas. Så nu håller vi istället tummarna för att bankkontot registreras snabbt och att flygbiljetterna finns kvar.

Dagens lärdom: Mullvaden har en extra tumme på varje "hand". (Moa har i läxa att forska om olika djurs skelett, och när vi googlade runt lite idag fick vi reda på denna mycket intressanta fakta)

Vad fint det blir

Man kan inte annat än förundras över hur effektiva indierna faktiskt kan vara ibland. Nu i oktober kommer nämligen FN hålla möte här i Hyderabad där de ska prata om biologisk mångfald. För att visa alla FN-pampar hur bra Indien är så har man gjort en ordentlig uppfräschning av vägarna mellan flygplats, hotell och möteslokalerna. De förväntar sig väl inte att deltagarna kommer att färdas andra sträckor och därför har man verkligen lagt ner allt krut på HiTech-området. De har bland annat murat upp nya refuger mellan vägarna där de målat kanterna randiga i svart och vitt. Fyllt mellanrummen med jord (20-talet gubbar med en varsin plastskål till hjälp). Lagt på färdiga gräsmattor (tanternas jobb), planterat palmer och en massa blommor. I ungefär tre veckor har de hållit på med arbetet och varje arbetare har sin speciella uppgift. Därför kan man ibland som förbipasserande tycka att det blir lite bakvänt när han som målar refugen vit kommit lite längre i arbetet än jordpåfyllarna, så när de spillt klart är det inte så värst vitt längre... Vi har också noterat att det för varje dag har kommit till fler och fler arbetare, och därför hann de nästan klart i tid. Antalet poliser och militärer har också ökat markant varje dag och de stänger av fler och fler vägar för allmänheten. Jag förstår att det handlar om politikernas säkerhet men nu kan vi inte längre åka vår vanliga "short-cut", utan resan till köttaffären tar minst 20 minuter extra. Det är ju 3 veckor det rör sig om så jag ska nog överleva, men lite tråkigt är det allt att inte få åka på de upp-pimpade vägarna...

Dagens lärdom: Kliver man in på en restaurang klockan 12.30 är man den första lunch-gästen och får välja vilket bord man vill. Kontors-lunchen börjar klockan 13.