Flyttstädning

Våra närmsta grannar har flyttat tillbaks till USA. De senaste dagarna har det därför varit full aktivitet i deras hus. En massa människor har jobbat både inomhus och ute, minst 5 åt gången. Det har städats och målats inomhus och trädgården har fått sig ett rejält uppsving. Idag var det tydligen fasaden som stod på arbetsschemat, för en gubbe med lååång sopborste har klättrat omkring på muren och sopat bort spindelnät för glatta livet.

Packa pappas kappsäck

Inatt for pappan i familjen iväg till flygplatsen för vidare transport till Sverige. Lite drygt en vecka kommer han vara ifrån oss den här gången. Han har varit riktigt planerande med resan och fixat allt alldeles själv. Hyrbil och hotell är bokade för Sverigeturnén nästa vecka. Han har även bokat in bilskjutsar och övernattningar hos släkt och vänner under helgen.

Tänk nu rent hypotetiskt... Vad gör man om man på flygplanet kommer på att man inte alls landar i Oslo på lördag, då kompisens fru ska komma och hämta en på flygplatsen... Utan man kommer fram ett dygn tidigare?
Man skulle ju kunna testa att ringa lite telefonsamtal när man mellanlandar i Doha. Om nu inte det indiska betalkortet vore spärrat för samtal från utlandet vill säga. Då kan man ju istället skicka sms och e-mail till sin fru, i Indien, och be henne lösa situationen åt en. Då skulle ju hon, rent hypotetiskt, kunna beställa en taxi som möter upp på flygplatsen, ringa och väcka sina föräldrar tidigt på morgonen för att kolla om hennes man kan hämta bilen på kvällen samt maila kompisen och dennes fru så de kan omplanera sin lördag. Så skulle det ju kunna gå till... rent hypotetiskt... men inte med min välstrukturerade man väl?!?!

En vanlig dag i mataffären

Idag åkte jag till en Supermarket som jag inte besökt sedan vi kom tillbaks till Indien, men det mesta var sig likt...
När jag klev in genom dörrarna blev jag som vanligt glatt välkomnad av de två vakterna samtidigt som jag fick den obligatoriska "veckans-erbjudande"-lappen i handen. Idag fick jag tom äran att välja kundvagn själv, för han som annars brukar förse mig med en verkade inte vara där idag. Jag tog rullbandet till övervåningen och plockade i de varor jag behövde. Lyckades den här gången tacka nej till alla varor de två "hjälparna" bland tvålar och andra skönhetsprodukter tyckte att jag skulle behöva, utan fick bara med det jag hade tänkt mig. Väl nere på mat-planet fyllde jag sedan snabbt på med allt som jag var där för att handla. Sen var det dags att betala. Långa köer i varje kassa, så jag valde den som såg kortast ut. Som vanligt blev mitt val fel, så det tog lång tid innan det äntligen blev min tur. Då kommer det så klart ett par med bara 3 varor från fel håll, dvs utgången, och utan att fråga hamnade så klart deras varor framför mina. Med en tung suck fick jag vänta medan de skramlade ihop alla mynt och sedlar de skulle betala med, innan de kom fram till att de nog ändå skulle betala med kort. Under den tiden hann gubben bakom mig i kön både klämma på mitt frukostbröd, läsa på min godispåse och köra kundvagnen över min fot. Efter att alla mina varor blivit scannade samt kontrollerade att det scannade priset verkligen stämde med det pris som stod på varan var det dags att betala. Trots mitt påpekande att VISA-kortet har chip, drar han ändå magnetremsan, vilket sällan godkänns. Så klart får han nåt meddelande om att kortet inte godkänns eftersom det har chip. Då skriver han upp summan jag ska betala och går iväg till en annan betal-mojäng vid en annan kassa. Även där undviker han chip-alternativet utan drar magnetremsan, trots mina protester. Tyvärr madam, ditt kort godkänns inte... Annat kort? Suck! Fram med kontanter, vänta på att få tillbaks växel och kvitto, medan varuplockerskan lyckas få bröd och taco-chips under vattenflaskorna. Få kvittot stämplat av en av de två dörr-vakterna och sedan snabbt ta sig ned till parkeringen i källaren. Pust! Vilken tur att jag är ledig om dagarna, för att shoppa tar otroligt lång tid i det här landet...

Ren?

Ännu en gång har jag börjat fundera lite på vägen hem från min shopping. Eftersom monsunen inte är slut än så är vår annars så torra omgivning förändrad. Här finns det inget utbyggt vattenavrinningssystem utan längs vägarna har det därför bildats både stora och små vattensamlingar. Dessa vattenpölar är mer eller mindre bruna, beroende på vattenmängd och lermängd i vägen/omgivningen. Eftersom många människor inte har vatten hemma använder de för tillfället detta äckliga vatten till att tvätta lite allt möjligt. Motorcykeln, auton eller bilen kan jag tycka är rätt ok, fast inte skulle jag vilja kliva omkring med brunt lervatten till knäna... Idag såg jag en byggnadsarbetare böjd över en ytterst liten brun pöl, där han sköljde sitt ansikte. En bit därifrån, i en lite större lerpöl, höll en dam på att tvätta kläder. Indien är ju inte direkt känt för att vara ett rent land, och det stämmer att det ligger mycket skräp längs vägarna. Olika djur såsom kor, hundar, getter och katter går omkring och letar mat där skräpet finns och så klart fylls det då även på med deras avföring längs vägen. Att se kissande gubbar vid vägkanten är inte heller ovanligt, jag ser iallafall flera stycken varje gång jag är ute och åker. Nu kommer frågan jag funderade över i bilen... Hur smutsig ska byggnadsarbetaren vara för att bli renare när han använder endast lervatten att tvätta sig i? och hur rena blir egentligen kläder som sköljs i brunt smutsvatten? Eftersom de valt att tvätta både sig själva och sina kläder i vattnet förutsätter jag att de iallafall känner sig lite renare efteråt. Jag å andra sidan kan iallafall inte sluta att tänka på alla bakterier de får med på köpet...

Söndags brunch

I förmiddags lyxade vi till det och åkte till "Via Milano" och åt brunch. När vi kom dit var det bara ett sällskap på 3 personer där före oss. Sen kom det inga fler, inte under den dryga timmen vi var där iallafall. När brödet serverades klev det upp 3 trubadurer på scenen som spelade och sjöng för oss 7 gäster och de betydligt fler som arbetade på restaurangen. Vi fick även en låtönskningslapp på bordet, men varken vi eller det andra sällskapet fyllde i nån låt, så de fick spela efter sin spellista istället. Duktiga var de iallafall.

Nu är Moa hos en av grannarna på ett 5-årskalas. Temat för kvällen var Barbie och när jag lämnade henne möttes vi av mamman i familjen i en rosa peruk. Ska bli kul att höra Moas omdöme sen, eftersom hon är betydligt äldre än de andra barnen och aldrig egentligen har gillat att leka med dessa små dockor...

Kalas

Idag har Anton och Urban varit på ett födelsedagskalas på "Kidihou Children's museum". Det hade varit ett bra kalas men inte alls så som vi trodde innan de åkte. Ordet museum måste ha en annan betydelse här än i Sverige, eller också tyckte de bara att det lät bra när de namngav stället...
Man kan istället säga att det var ett "lek-hus", eller som ett stort dagis, där det fanns många olika lekhörnor. Bland annat en affär, en pizzeria, en verkstad, ett djursjukhus och ett målarrum. Det var alltså det perfekta lekstället att ha ett 6-årskalas med en massa inbjudna barn på.

Resa bokad

Då har vi bokat vår första semester för det här läsåret. Flyget i september styr västerut, mot Pune närmare bestämt. Där ska vi träffa våra svenska bekanta som vi lärde känna när vi var i Goa förra hösten. Om vi orkar följa med så är vi medbjudna på ett svenskt "after work" på fredagkvällen. I den stan finns det nämligen flera svenska företag vilket betyder en hel del svenskar. Här i Hyderabad vimlar det ju inte direkt av svenskar. Vad vi vet så är vi för tillfället 5 stycken som bor här, dvs vi och Sven, Urbans kollega. Därför har vi inte fått till nåt sånt nätverk här än, utan vi håller fortfarande fast vid vår tradition. I morgon blir det alltså fredagsmys, vilket hos oss betyder tacos, film och snacks.

Böcker

Idag kände jag mig sugen på att läsa, och eftersom jag läst ut alla böcker här hemma fick det bli en tur till bokhandeln först. Lite förvånad blev jag allt när jag tittade i hyllan och fick syn på en bok med en svensk författare, så den boken var jag så klart bara tvungen att köpa. På väg till kassan fick jag syn på ett bord med en massa reseböcker, så en bok om Indien, på hela 800 sidor slank också med. Sen blev det två barnböcker också, eller tre, eftersom den ena boken var "två i en". I efterhand kanske det var lite dumt att starta med den affären, men tänk vilken bra träning det blev för armmusklerna...

Puss

Det här med att hålla på och kindpussas är inte riktigt min grej. Varför räcker det inte med bara en kram? Några av mammorna på barnens skola verkar helt besatta av dessa kindpussar. Man kan inte stanna och prata med dem utan att först hälsa översvallande glatt följt av dessa pussar. Alltid får jag samma problem också... Hur många gånger är det nu vi ska pussas? Med holländskan räcker det med två gånger, men fransyskan ska ha tre. Så klart gjorde jag fel igår och drog undan mitt huvud innan den tredje pussen hanns med, så jag kände mig extra mycket dummare än vanligt. Tacka vet jag en hederlig hej-kram eller ett artighets-handslag, med de hälsningsgesterna känner jag mig betydligt mer bekväm.

Skolstart

Nu är skolan igång igen. Båda barnen var nöjda när de kom hem och sa att de haft en bra dag. Jag sattes direkt i arbete med att fylla i alla möjliga sorters papper och skoldagboken, för det var ju läxan som de fått idag.

"You drive Sir"

Igår fick Mustafa ett lån av oss. Han hade nämligen funnit en motorcykel till ett mycket bra pris, som han gärna ville köpa till sin bror. Stolt som en tupp kom han imorse för att visa upp sitt köp. Hans bror och dennes kompis var också med, eftersom nån var tvungen att köra hit motorcykeln. Så klart duger det inte att bara titta vid ett sånt här tillfälle. Urban försökte i det längsta undvika den obligatoriska provturen, men det gick inte. Han lyckades få start på den, få i en växel och sen bar det iväg. Som tur var gick det bra, trots att han körde på fel sida vägen till en början och både han och motorcykeln kom tillbaks helskinnade.

Dagens lärdom: Vid ett så här högtidligt tillfälle måste man köpa med sig några godsaker att bjuda på. Vi fick en varsin nötkaka med silveröverdrag.

Ensam och uppassad

Att vi inte bokat tid hos frisören åt Anton idag gjorde ingenting. Salongen var nämligen tom på kunder och ett 10-tal frisörer stod redo. Det blev dock hans vanliga frisör som tog sig an arbetet. En 6-årig blond kille väcker dock stor uppmärksamhet, så som mest var det 4 frisörer som stod runt honom och iakttog klippningen. När småhåret började killa i näsan tog en av åskådarna snabbt fram en näsduk och hjälpte till att klia/torka. Denna service har jag aldrig fått uppleva och förhoppningsvis får jag även slippa den i framtiden med...

Idag blev Moa klar med sitt sommarläxa-häfte på 64 sidor. Anton har en bit kvar på sin, men det finns en liten chans att han kan hinna klart innan måndag...

Dagens lärdom: En omotiverad kille jobbar riktigt bra med sina läxor med rätt belöningssystem.

Skryt

Som svensk studsade jag till ordentligt när jag läste mailen idag, två gånger dessutom. På måndag drar barnens skola igång igen och inför skolstarten hade klassföreståndarna skickat ut ett varsitt välkomstbrev. Här, till skillnad mot i Sverige, byter barnen lärare varje år och de presenterar då sig själva för föräldrarna genom ett mail. Det jag förundras över är hur alla 4 lärarna skriver på ett liknande, mycket skrytsamt sätt. Så osvenskt det går att få det med andra ord. Jag vet nu hur duktiga alla lärarna är, vilka utbildningar de har och vilka olika kursdiplom de fått, hur många år de har undervisat samt att mina barns kunskaper kommer att öka otroligt mycket och de kommer utvecklas på alla möjliga sätt genom att de lyckats få just dem som lärare i år. Jag vet även att den enes man är marknadschef på ett stort företag och vilket universitet i USA som dottern läst vid, vilken examen hon har och var hon arbetar idag. I min svenska värld känns detta inte alls som några välkomstbrev, utan mer som ett "kolla vad duktig jag är"-brev. Ska bli intressant att träffa dessa otroligt begåvade lärare på måndag och lära känna dem under det kommande läsåret. Vad mycket jag ska få lära mig av dem! Men tänk vad besviken jag blir om det visar sig att de inte alls är nåt bättre än vi vanliga svenska lärare...

Dagens lärdom: Det är riktigt roligt att handla när det är rea. Nu är barnens garderober redo för skolstart.

Redo

Efter regn kommer... mygg!
Men inte tänker vi ligga sömnlösa för det. Visa av erfarenhet från vårt första Indien-år har vi nu förberett oss för det som är i antågande. Förutom alla utplacerade myggmedelslampor från förra året har vi numera även ett uppladdningsbart el-racket, en UV-mygglampa samt myggnät över alla sängar. Jag är optimistisk och ser fram emot monsunperiodens slut :)

Dagens lärdom: Idag är det Independence Day och helgdag i Indien. Det firar vi med att ge våra anställda ledigt och ha en improviserad kräftskiva.

Tillbaks i Hyderabad

Efter flera underbara veckor i Sverige fyllda med såväl lycka, glädje och djup sorg är vi nu åter på indisk mark.
Inatt landade vi i ett helt annat Indien än det vi lämnade innan midsommar. Värmen, torkan och den molnfria himlen är nu utbytt mot regn, grönska och hög luftfuktighet. Vår gräsmatta har plötsligt blivit grön överallt och blommorna blommar för fullt. Att jag gått omkring lite klibbig hela dagen och att handduken från morgonens dusch fortfarande är genomblöt är visserligen inte lika positivt. Det är konstigt det där, att man aldrig är riktigt nöjd med sin tillvaro.

Dagens lärdom: Frysta kantareller "utan spad" läcker en hel del, så det gäller att vara noggrann med vad man packar bredvid dem.