Riktiga expats

Numera kan vi titulera oss riktiga expats. Jag var nämligen iväg och ansökte om medlemskap i "expat-föreningen" här i Hyderabad i förmiddags. Laminerade medlemskort fick jag direkt på plats och nu under kvällen har vi fått deras nyhetsbrev och månadens aktivitets-program per mail, så nu är vi alltså fullvärdiga medlemmar.

Det var ungefär 10 kvinnor i skiftande åldrar i klubbhuset när jag var där för idag drog de tydligen igång en sykurs, vilken jag tackade nej till att delta i. De anordnar även yoga, aerobics, matlagningsträffar, bokcirklar, julpyssel, lunch- eller fikaträffar och en pub/grillkväll per månad. Så det finns en hel del att välja på.

Jag stötte på en mamma i klubbhuset som jag träffat på skolan tidigare, med en son i Moas klass. Hon var tydligen involverad i volontärarbete i en skola och undrade om jag var intresserad av att hjälpa till. Jag bad att få tänka över saken och meddela henne mitt svar nästa gång vi ses. Det vore ju riktigt intressant att besöka en indisk skola, så jag kommer såklart att tacka ja. Frågan är bara hur mycket tid och pengar jag är villig att bidra med...

Dagens lärdom: Som fullvärdig expat behöver man inte vara rädd för att bli sysslolös.