Fick mig en ordentlig funderare idag när jag åkte till mataffären för att handla lite till vårt ekande kylskåp. Jag och Mustafa, drivern, började prata lite om bröllop mm. Eller rättare sagt, jag ställde en massa frågor och han svarade. Hans mamma är som jag skrev igår i "byn" för att leta efter en fru till honom. När/om hon hittar en lämplig kandidat kommer dennes föräldrar att komma till Hyderabad för göra efterforskningar om Mustafa och se hans hem. Han förvarnade om att de troligen skulle komma hem till oss, som arbetsgivare, för att ställa en massa frågor. Hur nu det ska gå eftersom de antagligen inte kan engelska...
Om han blir godkänd av föräldrarna kommer de och hans mamma överens om ett förlovningsdatum. Vet inte riktigt när han skulle komma med sina krav på hemgift, men det måste iallafall vara klart hur mycket han ska få innan de förlovar sig. Han kommer inte att få se något foto av sin eventuella fru, utan det blir först på förlovningsdagen som han kommer få se hur hon ser ut. Sen är det tydligen han, eller hans familj, som får bestämma bröllopsdatum. Bröllopet betalas självklart av brudens föräldrar. Han berättade hur lycklig han var över att bara ha bröder. För om han haft en syster skulle det vara han som blivit tvungen att betala både hemgift och bröllop för att få henne bortgift. Det är ju han som fått bli familjeförsörjare efter pappans död. Blir det bröllop förväntas bruden flytta hem till Mustafa, eftersom han är äldste sonen. Skulle han haft en annan ordning i syskonskaran kunde de antingen bo hos hans eller hennes föräldrar.
Ni skulle ha sett hans min när jag berättade att man i Sverige flyttar ifrån sina föräldrar när man gifter sig för att skapa ett nytt eget hem tillsammans. När jag sedan talade om att jag och Urban inte ens bor i samma stad i Sverige som våra föräldrar verkade han helt förskräckt och frågade "Why?". När jag sen talade om att det finns svenskar som bor tillsammans utan att vara gifta och att de även kan ha barn tillsammans höll han på att köra av vägen...
Dagens lärdom: I Indien skulle man inte ens komma på tanken att lämna sina föräldrar på ett ålderdomshem.
Vad kul att få reda på så mycket om er nya kultur!
SvaraRadera