Fisk

Idag matade barnen fiskarna på pedikyrsalongen. Jag och Urban, som båda stod över, var riktigt imponerade över att de klarade av att ha fötterna i bassängen nästan hela tiden.

Inatt bär det av till Sverige. Har insett att när man ska resa iväg själv är det ganska tomt i resväskan. Men tur är väl det, för då kan jag få plats med mycket gott på tillbakavägen.

Rusningstrafik

Att vara ute och åka i rusningstrafik när man har en tid att passa är inte det lättaste. Mustafa valde att köra vår vanliga "short-cut" till tandläkaren imorse, vilket resulterade i att vi stod fast på ett och samma ställe i 20 minuter. Två bilar från olika håll hade nämligen kört in i järnvägsundergången samtidigt, där man inte kan mötas, och ingen ville ge med sig och börja backa. Två blockerande  bilar mitt i en tunnel, med en massa fordon i kö efter sig är inte det lättaste att få rörelse på. Men efter att några indier lekt trafikpoliser ett tag fick de iallafall ordning på kaoset till slut.

Hann jag fram i tid? Nej!

Jeans

Jag har insett att i min garderob finns det numera bara sommarkläder, iallafall som passar. Så för att inte frysa ihjäl på min stundande Sverigeresa var jag idag tvungen att försöka hitta lite höstkläder. Som vanligt fick jag sällskap direkt jag klev in genom dörren, butiksbiträdena i Indien är alltid så hjälpsamma. Men det här med storlekar... Det är väl egentligen inte så noga... Eller?

Trots att jag var angav både vilket midjemått och längd jag hade på jeans skickades jag in i provhytten med två olika modeller, i två olika storlekar, visade det sig. Det första paret passade visserligen i midjan, men slutade mitt på vaden och det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig. De andra var lagomt långa men 2 nummer för stora i midjan och så vill jag inte heller ha det. Så nästa par han försökte skicka med mig till provhytten kollade jag storleken på och ratade dem utan att ens gå in. Tillslut fick han iallafall fram ett par i rätt storlek, så jag slapp åka hem tomhänt.

Hemma igen

Efter en härlig semestertur är vi nu åter på plats i Hyderabad. Det verkar som att monsunperioden har hunnit ta slut under tiden vi varit bortresta. Idag har det nämligen varit klarblå himmel hela dagen och det har vi inte varit med om sedan vi återvände från Sverige. Flera myrfamiljer verkar ha flyttat in i huset och ödlan som brukade äta myggor och andra små insekter utanför köksfönstret varje kväll verkar ha flyttat. Annars är det mesta sig likt här hemma och att få sova i sin egen säng är verkligen oerhört skönt.

Ökensafari

Här kommer några bilder från eftermiddagens/kvällens ökensafari.

Strand och bad

I Dubai kan man göra tvära kast. Idag blev det en dag på stranden. Parken vi åkte till låg på en udde och via strandpromenaden kunde man enkelt ta sig till både lagun eller hav. Det var riktigt varmt i vattnet på båda ställena och var vi inte i vattnet så höll vi oss i skuggan från palmerna.

Snö och slalom

Att helt missa slalomsäsongen förra vintern kändes jobbigt. Så när vi idag var i "Mall of the Emirates" kunde vi inte låta bli att besöka "Ski Dubai". I inträdesbiljetten ingick det vinterkläder och strumpor och i liftkortsbiljetten ingick all utrustning. Det enda vi behövde köpa var vantarna och sedan var vi redo för några timmar i pisten. När vi åkt klart och var så där skönt genomfrusna gjorde vi ett besök i värmestugan där vi köpte oss varm choklad och kaffe för att tina upp lite. Sen kunde vi gå ut i den 35-gradiga Dubai-värmen igen. 

Vattenpark

Idag har vi badat och åkt en massa vattenkanor hela dagen. Vi åkte till "Wild Wadi Waterpark" strax efter frukost och åkte inte därifrån förrän det började skymma. Parken låg närmsta granne med "Burj Al Arab" så nu har vi även sett detta höga lyxhotell. 

Sightseeing i Dubai

Idag tog vi metron och åkte till Dubai Mall. Detta är ett gigantiskt köpcentrum med fler än 1200 butiker och många barnvänliga attraktioner.

Burj Khalifa - Världens högsta byggnad

The Dubai Mall

Aquarium tunnel

Underwater zoo

Väl tillbaka på hotellet var vi alla ordentligt trötta i benen, men en tur till poolen orkade vi allt med innan vi tog en slapparkväll på rummet.

Höstlov

Ska försöka mig på en liten sammanfattning av mina första tankar under taxiresan från flygplatsen till hotellet. Rent, hela och breda asfalterade vägar, fina lyxiga bilar utan repor, inga djur i trafiken, inget tutande men lite väl varmt. Vi har även hunnit med att utforska ett shopping-mall som ligger granne med vårt hotell.

Internationellt

Idag hölls den årliga internationella dagen på barnens skola. Klockan 11.30 var vi föräldrar inbjudna för att få vara med i festligheterna. Det började med en liten samling i gympahallen, där skolkören och lärarna sjöng den Indiska nationalsången för oss. Sedan presenterades alla 26 nationaliteterna som finns på skolan idag. Om Sverige sas det den här gången att "det är förbjudet att göra vänstersvängar i Sverige och där kan man betala skatt via ett sms". Sedan blev det en parad runt skolområdet innan den nya rektorn höll ett tal om internationalism vid grönområdet. Efter det fortsatte paraden till "matsalen" där vi föräldrar hade dukat fram mat och sötsaker från våra hemländer. När vi provsmakat färdigt på allt möjligt, som sushi, piroger, brownies, grekisk sallad, paella, pop-corn och svenska kanelbullar var det dags att ringa på Mustafa och åka hem för att förbereda oss inför morgondagens internationella semesterresa.

Joy of giving

Just nu pågår en stor landsomfattande insamling av kläder, skolmaterial och leksaker till fattiga barn i Indien. Barnens skola, ISH, är med i denna stora insamling och uppmanar samtliga elever att ta med saker för att skänka. Problemet vi stod inför är att vi har inte så många saker att skänka bort. Eftersom vi bara bott här i ett år har klädhögen med urväxta kläder inte hunnit bli så stor, och  trasiga eller urtvättade saker tänker jag inte bidra med. På leksaksfronten såg det också tomt ut, eftersom de bara tog med favoritleksakerna i flytten och det som de leker med kan vi ju inte ge bort. För några veckor sedan gjorde vi ju en skorensning, så några urväxta skor kunde vi inte heller bidra med. Så det fanns ingen annan utväg än att det fick bli en shoppingtur i måndags. Jag köpte en del skolmaterial, som pennor, sudd, skrivhäften, linjaler och limstift och även några T-shirtar i olika storlekar. Igår tog de med en varsin kasse med sakerna till insamlingen, så de fick känna på glädjen av att kunna delta i "Joy of giving- week".

Mat och bad

Poolvattnet här i vårt community har numera, på grund av pumpproblem, en inte alltför trevlig grön färg. På grund av detta har vi inte kunnat bada på flera veckor. Lite tråkigt tycker vi, eftersom regnperioden nästan helt upphört och temperaturen ute ligger en bit över 30 om dagarna. Igår åkte vi därför iväg till Westin, "vårat" hotell, där vi åt brunch på den italienska restaurangen och därmed fick tillgång till poolområdet mellan klockan 12-16. Först åt vi så mycket vi bara orkade få i oss. Sedan blev det bad och slappande vid poolen, med mycket gott i glasen. När barnen började likna små blåa tvättsvampar åt vi efterrätt innan vi gjorde oss redo för hemfärd. En heldag i lyx blev det. Och vi kommer garanterat att göra om det igen!

När vi kom hem hade jag ett missat samtal samt ett oroväckande sms från Sverige på min mobiltelefon. Ett telefonsamtal senare försvann mitt välbefinnande och övergick till känslan av att ha fått en stor fet käftsmäll. Jag önskar återigen att jag inte skulle befinna mig på fel sida jorden, alldeles för långt borta från mina nära och kära...

Kontakt

Kom på att jag inte lagt ut någon bild på hur indiska stick-kontakter ser ut. Så nu kommer det en sådan.

Dessa tre kontakter har jag i köket. De tillhör vår vattenkokare, smörgåsgrill och kaffebryggare. Det finns även en fjärde variant av stickkontakt, med två "pluppar" som är lite tjockare och pyttelite längre isär. Som den snabbtänkte inser innebär detta att vi har olika vägguttag i huset, och vissa apparater kan bara användas på vissa ställen. Frustrerande? Nja, i början var det det, men nu har jag vant mig...

Flytt

Då har vi numera en inneboende i vårt "maid-hus". Imorse, efter att Mustafa kört Urban till jobbet, åkte han och hämtade upp Radha och hennes tillhörigheter. Allt bars in i det lilla huset och efter två timmars fixande hade hon fått ordning där inne. Hon verkade glad och jag hoppas att hon kommer att trivas med att bo hos oss.

För Mustafas del innebär detta att han numera inte längre har tillgång till ett eget hus under dagarna. Inget mer sovande i bäddsoffan, eller TV-tittande för den delen. Han får istället socialisera sig med de andra chaufförerna här i communityt eller utanför Urbans jobb. I förmiddags, innan min shoppingtur, hade han suttit i parken här i området och pratat med några kompisar, så helt bedrövad verkade han inte vara. Eftersom i stort sett alla boende i vårt community har minst en driver, så sitter det alltid en hel drös av dem längs gräskanterna på gatan, så det är ingen risk att han ska känna sig ensam om att vara "huslös".

Stjärnor och planeter

Imorse hade Radha packat ihop alla sina saker för att flytta in i vårt "maid-hus". Jag skickade iväg Mustafa för att hjälpa henne med att köra hit grejerna. När de kommer tillbaka hit är bilen fortfarande tom och när jag går ut till dem bara skrattar de och skakar på huvudet. Radha berättar tillslut att hennes hinduiska hyresvärd hade stoppat henne från att flytta idag. Enligt honom står nämligen inte stjärnorna och planeterna rätt nu för en flytt. Skulle hon flytta skulle hon dra olycka både över sig själv och hyresvärden. Så när han såg henne bära ut saker ur huset stoppade han henne och bar in kartongerna igen. Mustafa berättade senare att han efter detta sett hyresvärden utföra någon religiös ritual runt huset. Han bad samtidigt som han gick runt och ringde i en liten klocka. Om två dagar tror hyresvärden att stjärnorna troligen ska ha flyttat på sig tillräckligt för att flytten ska kunna bli av...

Detta är inte första gången vi varit med om att astronomi och vidskepelse sätter käppar i hjulet. En kollega till Urban väntar fortfarande på att hans fru och son ska kunna flytta efter honom hit. En annan fick flytta fram inflyttningen i den nybyggda lägenheten i flera månader, först på grund av stjärnornas läge och sedan på grund av att en avlägsen släkting dött. "This is India"! 

Enheter

Att bo i ett land där man använder andra mått-enheter än vad man är van vid skapar förvirring. Igår, precis när jag kommit hem från en pedikyr, ringde skolsköterskan. Hon informerade om att hon tagit tempen på Anton och att den visade 101 grader, så hon undrade om hon fick ge honom febernedsättande medicin och sätta honom på en tidigare buss hem. Min första tanke var, herre Gud - han är dödssjuk! Vi måste snabbt till ett sjukhus! Sen inser jag att det inte är så farligt, eftersom deras normaltemperatur ligger strax under 100... Pust! Jag kunde andas ut, och svarade JA på båda frågorna. Istället för att stressa iväg till skola och sjukhus kunde jag nu stanna hemma och invänta bussen som skulle komma om ca 30 minuter. Då fick jag även tid att ta hand om min stackars lilla tå, som vägrade att sluta blöda efter pedikyr-gubbens omilda behandling av nagelbandet.

I fredags fick Mustafa i uppgift att hjälpa till att beställa nya glasrutor till "Maid-huset", eftersom 3 av 4 fönster var spruckna och så kan vi ju inte ha det när Radha ska flytta in. Jag mätte rutorna och gjorde fina ritningar med längd- och breddangivelser, i cm förstås, som han skulle ta med sig till glasmästaren. Mustafa var inte helt nöjd med mina ritningar och berättade vilka problem han fått sist, när han fått i uppgift att fixa iordning bänkskivan i köket som han lyckats klättra sönder. Nu fick jag det iallafall förklarat för mig varför ingen av marmorbitarna i köket har rätt längd (den ena är för lång och den andra för kort). Tillkapar-gubben förstod inte vad 14 cm betydde, vilket Urban skrivit på en lapp. Så Mustafa hade måttat med sin hand hur långa bitarna skulle vara istället... Det här med noggrannhet är ju inte något som indierna är direkt kända för och vi ville ju ha två bitar, vilket vi också fick, så vad klagade vi över??? För att undvika samma problem med fönsterrutorna skickade jag även med honom vår "talmeter" den här gången, efter att jag visat honom hur den fungerar och hur man jämför längderna med min fina ritning. Jag var riktigt pedagogisk och han var helt på det klara med hur stora glasrutorna skulle vara när han åkte iväg. Glasmästaren var däremot inte lika villig att anpassa sig till cm-systemet och sätta sig in i mina ritningar. Det hela slutade därför med att Mustafa helt enkelt tog med sig gubben hit, så fick han mäta och rita på sitt eget sätt istället.