Volontär

Igår fick jag syn på en efterlysning på facebook. Expatföreningens välgörenhetsavdelning hjälper en statlig skola i stan med "summer school", så barnen ska ha nåt att göra när föräldrarna måste jobba. De var nu i akut behov av fler volontärer, så jag skrev ett mail till samordnaren om att jag skulle kunna hjälpa till. Fem minuter senare fick jag svaret "vad bra! Kan du komma imorgon? Du får planera vad du vill göra och ta med allt material du kommer behöva". Lika dålig framförhållning som vanligt i det här landet... Så jag skyndade iväg till affären för att handla lite material att ta med skolan. Eftersom jag inte fått nån information om varken åldersgrupp eller antal barn blev det lite allt möjligt som åkte ner i varukorgen. Eller från början höll jag ju några saker i handen, fram tills en expedit skyndade fram med en korg till mig. Två minuter senare kom en annan expedit och undrade varför jag inte använde en kundvagn istället, så han ropade på en tredje som skyndade sig fram med en vagn till mig. Jag var riktigt uppassad, som vanligt, och hade fullt sjå med att få iväg dem så jag kunde titta vad som fanns på hyllorna i lugn och ro. Här har de nämligen för vana att plocka ner en sak, visa den för dig och tala om vad det är. Sedan plockar de ner en annan slumpvald vara och gör samma sak igen. Så här kan de hålla på i en evighet, eller iallafall tills de visat dig allt på hyllan. Jag som helst vill titta på sakerna där de står, i lugn och ro, och bara plocka ner det som ser intressant ut kan därför bli lite smått irriterad ibland... Jag fann iallafall lite pyssel, spel och ritsaker som såg roliga ut och jag passade även på att handla med lite mat, frukt och vatten. Efter att jag betalat och fått kvittot kontrollerat och stämplat kom det ett affärsbiträde och knuffade undan mig från kundvagnen. Han hade tydligen bestämt sig för att följa mig till parkeringen som ligger i garaget och han till och med lyfte över kassarna till bilen.

Att hitta till skolan gick lättare än jag trott och trots rusningstrafik var jag därför framme en kvart för tidigt. Detta gjorde inget för många nyfikna och glada barn kom och gjorde mig sällskap när jag väntade på de andra.
Det blev många handskakningar och "what's your name?" Några av barnen, de äldre, kunde även några fler engelska fraser, så de berättade gladeligen om sina familjemedlemmar för mig.
Skolan låg ytterst i ett höghus och hade två till tre klassrum på varje våningsplan i minst 3 våningar. Jag var den enda volontären som inte varit där tidigare och de andra kände ju till både personal, elever, lokaler och vad som förväntades av dem. Jag blev iallafall tilldelad ett klassrum och sen försvann de andra åt olika håll. Jag plockade fram mina nyinköpta memory och började spela med barnen som kom in till "mitt klassrum". Som tur var hade jag bara högst 6 barn åt gången, för memory hade de aldrig spelat förut. Att låta brickorna ligga still när det var de andras tur var svårt och det var inte helt lätt att försöka få dem att lägga tillbaks dem där de legat. Eftersom alla brickor flyttades runt hela tiden tog det riktigt lång tid att spela en omgång, men det märktes att de tyckte det var kul och det var ju det viktigaste. Under de två timmar som jag var där hann jag bara med tre stycken omgångar, så jag hann inte träffa så värst många av de 60 barnen som var på skolan idag.

Dagens lärdom: nästa vecka ska jag ha en aktivitet där barnen kan vara lite mer självgående, så jag kan ta emot fler åt gången.