Tandläkaren

Vissa saker vill jag verkligen inte göra, och då är jag riktigt duktig på att låta bli. En sån grej är till exempel att gå till tandläkaren. Under julhelgen lyckades jag tappa en plomb när jag tuggade på min överkokta knäck. De senaste månaderna har jag därför tuggat all mat på vänster sida i munnen och varit tvungen att använda otroligt många tandpetare för att få bort all mat som fastnat i hålet. Att gå till tandläkaren i Indien har jag alltså dragit ut på så länge jag kunnat. Förra veckan fick jag dock ett mail från min tandhygienist-kusin, hon gillade inte att jag låtit bli att laga tanden och hotade med att det kunde bli rotfyllning om jag drog ut på det längre. Eftersom jag inte vill vara med om den upplevelsen igen, skyndade jag mig att boka tid hos en tandläkare i stan och idag var det dags.

På loftgången utanför kliniken möttes jag av en massa skor som låg utspridda. När man hälsar på hos någon här i Indien tar man alltid av sig skorna utanför dörren och lämnar dem där, så skulle man alltså även göra hos tandläkaren. Innanför dörren hade de dock ett skoställ med en massa flip-flops som man fick låna, så helt barfota behövde jag inte vara. Jag blev visad till väntrummet där jag fick fylla i en lapp. Adress, telefonnummer, allergier mm, de ville även veta vad min pappa eller man hette, ganska typiskt Indien, för här är mannen viktigast. Det fanns även en rad för referens, där man skulle fylla i vem som rekommenderat kliniken för dig. Jag lämnade den raden tom, vilket jag inte fick, så hon kom tillbaka med lappen eftersom denna rad var mycket viktig...
Väl inne i undersökningsrummet påminde det ganska mycket om en svensk tandläkarklinik. De skillnader jag upptäckte var att spegeln på lampan saknades, istället fick jag en handspegel att spegla mig i emellanåt. När de tog röntgenbilderna stannade alla kvar i rummet och tandläkaren höll tom i mojängen när bilden togs. Vid spott-handfatet stod det en liten flaskvatten, eftersom här dricker vi inte vattnet i kranen. Bedövning ville de inte ge mig, för det använder man helst inte här, men när hon såg min reaktion när hon började borra utan bedövning gav hon med sig och hämtade sprutan. Annars var nog det mesta sig likt. Tanden är nu lagad, framtänderna putsade och hon fann inga nya hål så jag känner mig nöjd. Hon hittade dock lite andra saker att greja med så hon ville boka in mig på en ny tid, men efter två timmars gapande kände jag mig inte så sugen på det så jag tackade för mig och betalade istället.

Dagens lärdom: I Indien kommer klinikchefen in och kontrollerar tandläkarens arbete, både innan lagningen startar och under arbetets gång. Först efter att hon talat om för chefen vad hon tänkt göra, visat honom röntgenbilderna och han gjort en snabb undersökning av mina tänder fick hon sätta igång.