Hektisk dag

Igår var jag bara hemma och slöade hela dagen, och tur var väl det för nu har jag fulladdade batterier för idag.

Jag har för tillfället två stycken vattentanks-rengörare här och de har börjat städa taktanken. Nyss var damen nere för att visa mig hur svart bottenvattnet i tanken var, så det känns som ett bra beslut att göra rent dem.
Efter lunch ska jag åka till barnens skola för att vara med på avtackningen av rektorn. Båda barnen ska sjunga, men vilka låtar är hemligt och båda har lyckats hålla tyst för en gångs skull. När jag ändå är på plats ska jag passa på att köpa dvd:n med skolpjäsen, "den magiska lampan", då Anton var Big Ben och Moa tjuv. Även biljetter till avslutningsfesten nästa helg måste jag betala.
När vi kommer hem blir det snabblagning av nån mat för att Moa ska hinna i tid till kvällens födelsedagsparty. Under tiden hon kalasar tänkte jag och grannen ta oss en sväng på "Shilparamam". Vi åker ju snart hem till Sverige så jag skulle behöva fixa lite saker innan dess. Tänkte därför passa på att få lite hjälp med prutandet av nån som talar hindi.
Efter vi hämtat tjejerna från kalaset blir det snabbt hem för att hinna med lite fredagsmys innan det är dags att gå och sova.

Koskit

Idag har ett av husen i communityt ett "housewarming party". Under den religiösa delen ska det eldas koskit. I det här fallet har de inte valt att köpa dyngan, vilket är möjligt. När vi stod vid buss-stoppet i morse fick vi se att de har tagit in två stycken kor bland husen istället. Den ena vandrade runt på gatan och den andra låg och vilade i gräset i parken. Vilken tur att det ändå är för varmt för att promenera ute, för då är det inte på grund av korädsla som jag håller mig inne.

Flera reparatörer

Nu har jag det svart på vitt. Här i Indien kan man inte vara godtrogen och förutsätta att alla alltid gör ett bra jobb. Risken finns att reparatören försöker blåsa dig. För några dagar sedan hade vi ju krångel med vårat vatten. Den här lösningen vi fixade till med att manuellt komma ihåg att sätta på och stänga av pumpen var ju redan från början dömd att misslyckas. I söndags hade trädgårdsmästarna tryckt igång pumpen utan att meddela oss, så på eftermiddan hörde jag några konstiga ljud uppe från taket. När jag sprang upp för att kolla forsade det vatten åt 4 olika håll från tanken på taket. På "golvet" såg det ut som att det hade regnat oavbrutet i flera dygn. Istället för att stå utan vatten hade vi nu plötsligt för mycket istället...
På fredag hade det varit en reparatör här, men jag var inte nöjd med honom. Jag "smög" på honom när han gjorde felsökning av problemet. Det enda han gjorde var att sitta på huk och titta på våra 2 dosor som sitter i ett skåp på muren. Han rörde dem inte ens... Sedan kom domen. "Det är ett elektriskt fel i båda dosorna, så båda två måste bytas ut". På min fråga varför det manuella läget fungerar hade han inte nåt bra svar, utan började svamla om att dosorna var 12 år och att jag skulle få prata med hans chef i telefonen för att komma överens om priset. Eftersom vårt hus bara är 4 år finns det inte en chans att han talade sanning och de skulle ha flera tusen kronor för att byta ut dessa dosor. Jag tackade därför nej till hans erbjudande och skyllde på att det måste vara husägaren som måste bekosta ett sånt här allvarligt fel, därför kan inte jag fatta ett sånt viktigt beslut. Allt kändes som sagt mycket märkligt, så när han till slut åkte härifrån ringde jag Urban för att be honom kontakta husägarens ombud i stan för att be dem skicka hit en annan reparatör. En timma senare var lur-reparatören och ringde på dörren igen. Han undrade om jag kontaktat husägaren och när han kunde komma hit och byta ut dosorna. Än en gång fick jag skicka iväg honom och lovade igen att jag skulle ringa honom om det blev nåt jobb, så det är ingen idé att du kommer förrän/om jag ringer. När han började vifta med telefonen och prata om chefen, skakade jag på huvudet och stängde dörren.
Igår kom husägarens reparatör hit. Han brydde sig inte ens om att titta på dosorna, utan kontrollerade vattentankarna istället. En och en halv timma senare hade han bytt ut tre sensorer. "Nu är problemet löst, tack och adjö". Hur mycket hans arbete och sensorerna kostade vet jag inte, för det betalar husägaren, men knappast ens i närheten av vad den förste ville ha. Suck! This is India!

Vilken tavla

Pratade nyss med Urban. Förra veckan hade han instruerat en av vaktmästarna på jobbet var de nya tavlorna skulle sättas upp. I morse när han kom till kontoret var de på plats. Ganska rätt med ändå helt fel. Alla tavlor satt ungefär där han visat i sidledd på väggen, men i höjdledd var det katastrof. Han hade nämligen hängt alla uppe vid taket! Dessvärre är det fotografiförbud på jobbet, så han kunde inte dela med sig av eländet, men ett gott skratt fick jag iallafall.

Service

Vi har haft problem med vår a/c i mitt och Urbans sovrum. Ibland har den inte gått att starta och förra veckan började det lukta bränt av den. Eftersom det inte gick att få tag på nån reparatör fick vi flytta in i gästrummet istället. Det är nämligen omöjligt att sova med 40 grader i sovrummet så vi är beroende av a/c:n numera. Häromdagen fick jag ett nummer till den service-killen som en av grannarna använder. När vi ringde upp svarade han dock att han hade så mycket jobb nu under sommaren, så han skulle inte ha tid att komma till oss utan bad oss ringa nån annan istället. Igår när vi var på kalas hos grannen nämnde jag för mamman att a/c-reparatören inte hade tid att komma till oss. När vi åt lunch idag ringde hon och berättade att reparatören var på väg hem till dem, så hon undrade om hon skulle skicka hit honom när han var färdig hos dem. Eftersom ingen av a/c-killarna talar engelska följde pappan i familjen med dem hit. Han hjälpte även till att förhandla om priset. Så istället för att bara fixa den krånglande a/c:n blev det service på alla 6 apparaterna. Känns riktigt skönt att ha det avklarat och jag är riktigt glad över att vi även i Indien har lyckats få trevliga och hjälpsamma grannar.

Kladdkaka och tacos

Förra helgen var ju Moa sjuk, så vi kunde inte gå på kompisens födelsedagskalas vid klubbhuset. Därför tog vi med oss paket, kladdkaka och vaniljglass och gick hem till henne efter skolan idag. Antar att jag ska tro deras "yummie" eftersom nästan all kladdkaka blev uppäten, och den lilla överblivna biten upplagd på ett fat till pappan efter jobbet.

På kvällen hade Urban bjudit hem en svensk besökare på taco-kväll. Det är tredje gången han är i Hyderabad, så han har faktiskt varit hemma hos oss två gånger tidigare. Som vanligt blev barnen lite extra uppspelta, så de bjöd på både sång och dans innan läggdags.

Vatten

En av rörmokarna kom till oss imorse och konstaterade att båda vattentankarna var tomma, vilket jag redan visste. Anledningen till att vattnet tagit slut beror på ett fel på den automatiska påfyllningen. Eftersom tanken nu var tom gick det inte att fylla på den med manuellt-knappen heller, utan de fick komma hit med en tankbil istället. Vi ringde sedan efter en reparatör som lovade komma kl 1. För att han skulle kunna komma åt skåpet var vi tvungna att få bort en buske före dess. Därför ringde vi hit trädgårdsmästaren. Han ville dock inte såga ner busken, utan klippte loss upphängningstrådarna och pallade upp den åt ett annat håll istället. Han sa att han skulle komma tillbaks ikväll för att ta bort den. Så klart kom inte reparatören hit och när vi ringde honom igen svarade han inte, eller tryckte bort samtalet. Trädgårdsmästaren kom inte heller tillbaks och på bilden nedan ser nu hur snyggt det blev...
För att vattnet inte ska ta slut igen måste vi nu med jämna mellanrum komma ihåg att gå ut och trycka på påfyllningsknappen och efter en stund avstängningsknappen. Så nu är det väl bara en tidsfråga innan vi får gå och lägga oss med smutsiga fötter igen.

Cut off

När vi flyttade till Indien blev vi rekommenderade att välja ett boende som har 100% power backup. Att vi följde detta råd är jag mycket glad över. I vårt fall innebär det att vid varje strömavbrott startas det ett dieselaggregat i communityt, som förser oss med all el vi behöver tills den vanliga strömmen kommer tillbaka igen. Inom 10 sekunder är det sagt att reservaggregatet ska dra igång, och det stämmer för det mesta. En bra dag har vi bara 2 strömavbrott, men en dålig kan det bli uppåt 20 stycken. Dessa avbrotten har alltså blivit en del av vår vardag och man tänker egentligen inte så mycket på dem längre. Fast lite irriterande är det ju om man tex kollar på en bra film på tv:n, för det tar ju trots allt en stund att starta upp alla apparater igen.

Vad jag däremot inte är van att vara utan är rinnande vatten. Men strax innan barnen kom hem från skolan igår blev det ett vattenavbrott och sedan dess har vi nu varit utan. Eftersom vi numera har runt 45 grader ute så blir det en hel del duschande, men nu har vi alltså inte ens kunnat tvätta våra fötter. Så gubben och barnen var inte helt fräscha när jag vinkade hejdå till dem imorse...
För en halvtimma sedan blev jag lovad att inom 15 minuter skulle "någon" komma hit och hjälpa oss få igång vattnet igen. Jag väntar fortfarande på denne "någon" och nu är både Mustafa och Radha på jakt efter honom.

Så här såg väder-appen ut när barnen gick och la sig igår kväll. Klockan var nästan 8 och det var fortfarande 40 grader ute...

Snurror och lera

Då har jag jobbat igen. På onsdagar är jag ju volontär på en sommarskola. Idag var vi tre stycken som hjälptes åt i samma klassrum, därför hann vi med lite fler saker. Barnen fick göra två olika sorters snurror, hoppande pappersgrodor och leka med lera. Idag blev det de äldre barnen som kom in till oss, ungefär 30 stycken. Lite typiskt eftersom jag denna gång tänkt på de yngre vid planeringen...
Men barnen verkade gilla pysslen ändå. Det är så roligt att möta dessa glada, pigga, nyfikna och tacksamma barn. Att se tonårskillarnas leende på läpparna när de gjorde lerfigurer värmde. Den synen, killar med fjun på överläppen och målbrottsröst, fullt uppslukade av lera är nog svår att få i Sverige. Jag fick tyvärr inget bra foto på dem, men lägger upp ett på de yngre killarna istället.

Marknad

Dagens skörd från den återkommande tisdagsmarknaden. Mycket färskare varor än vad man finner i mataffären.

Positivt med värme

Jag har kommit på en bra sak med att ha över 40 grader i skuggan. Vi har inga mygg längre! Alltså inga kliande myggbett eller ett evigt surrande runt huvudet. Nu kan man ju till och med somna utan att först behöva slå omkring sig som en galning.
Att man istället vaknar av värmeslag efter varje strömavbrott på natten, eftersom a/c:n stängs av och måste slås på manuellt igen, tänker jag inte kommentera. För idag är det positiva tankar som gäller! ;)

Liggande stolen eller trappan

Idag har jag dammat av mina gamla matematikkunskaper. Moas matteläxa den här veckan bestod nämligen av division. Men de använder sig inte av kort division, vilket är det sätt jag lär ut division på och själv blivit lärd när jag gick i skolan för den delen. De använder sig istället av "trappan", vilket jag fick lära mig under en eller två matematiklektioner på högstadiet. Därför var det inte helt lätt att damma av dessa kunskaper, eftersom jag egentligen aldrig befäst dem. Som tur var visste Moa hur hon skulle tänka och göra, så det räckte med att jag bara kontrollerade hennes svar, tur!

Även Anton hade fått en läxa över helgen. Hans matteläxa bestod av symmetri. Uppgiften var att rita klart en halv rymdraket och en halv rymdgubbe.

Annars har vi tagit det lugnt under helgen, allt för att Moa skulle friskna till. Idag har hon varit riktigt pigg, så imorgon kan hon gå till skolan igen.

Vila

Idag har jag och Moa tagit det lugnt. Febern har gått ner och nu är det bara magen som inte funkar riktigt som den ska. Film och tv-spel har vi fördrivit tiden med. Nu har grabbarna kommit hem från skola och jobb, så vi har ätit tacos och ser på en film till.

Dagens lärdom: Har man tur kan en av filmerna man hyr i filmbutiken vara på svenska. Vi förstår lite mer av vad de säger idag än den jag hyrde förra veckan, eftersom den bara var på hindi... Frågan är väl hur mycket de andra kunderna kommer förstå av den här filmen, eftersom man inte kan välja engelska, utan bara nordiska språk.

Sjuk Moa

Igår eftermiddag fick jag ett telefonsamtal från barnens skolsköterska. Moa hade varit hos henne två gånger under dagen och klagat över huvudvärk. När hon kom hem från skolan var hon glödhet. Febertermometern visade 39,6 så jag gav henne massa vätska att dricka och alvedon, men febern ville inte ge sig. I 42-gradig värme kröp hon ner under en filt för att hon frös! Innan sängdags hoppade hon in i duschen för att duscha kallt, eller ljummet eftersom det i den här sommarvärmen aldrig går att få kallvatten. Febern ville ändå inte ge med sig, trots fler alvedondoser så det blev en jobbig natt. Feberfrossa, yrande, mycket vatten och toalettbesök. När jag i sömndimma vinkat hejdå till Urban och Anton imorse, kröp vi ner i sängen och sov vidare i två timmar. När vi vaknade var Moa piggare och under dagen har hon bara haft 38 grader i feber. Skönt! Nu hoppas vi på en lugn natt och ett snabbt tillfrisknande.

Dagens lärdom: Det är bra med ett hus till drivern i trädgården, så han slipper sova i bilen. Då känns det lättare att beorda honom att stanna kvar under natten, utifall vi skulle behöva iväg till doktorn.

Datorer och fiskar

Idag hade jag det stressigt på förmiddagen. Först skolbuss till barnens skola för att titta på Moas "ICT-assembly". Grade 2-5 presenterade vad de lärt sig under årets datakunskap. Moa var med i gruppen som berättade om datorns delar. Efter framträdandet fick jag följa med till datasalen för att titta på hennnes arbeten från året som gått.
Sen bar det iväg till bildsalen för att hämta en granntjej som jag lovat mamman att köra hem eftersom de idag hade fullt hus med släktingar och präster. När vi kom fram höll de på med nån ritual, så jag släppte bara av henne och vinkade hejdå.

Efter det åkte vi vidare till "min volontär-skola" där jag höll i en bildlektion. 15 barn mellan 3-6 år, inte riktigt vad jag tänkt mig under planeringen... Men det gick förvånansvärt bra. Jag hade med mig kladdkritor och vattenfärg och alla barnen fick måla en varsin fisk-tavla. Här var det inga som helst problem att samsas om kritorna, inte ett enda bråk om färgerna. Problemet kom på slutet, när de skulle måla vatten med vattenfärgen. Eftersom de inte har varken stolar eller bänkar blir det lite bökigt, speciellt för de minsta barnen. Men med tanke på att det bara var ett vattenglas som välte gick det ju riktigt bra och golvet var förvånansvärt rent när jag plockade ihop efter mig.

Dagens lärdom: En linjal i ena handen som läraren viftar mot barnen med när de inte sköter sig väcker stor respekt. Jag slapp att se något slag, vilket jag är mycket tacksam över, men den utvecklingsstörde killens skyddande av huvudet samtidigt som han skrek talade sitt tydliga språk...

Avbruten shopping

Mitt i veckohandlingen ringde telefonen. Det var Urban som ville ha lunch-sällskap. Eftersom jag inte är så värst trögbedd när det gäller att bli utbjuden på restaurang, skyndade jag till kassan och betalade det jag hunnit plocka ihop i kundvagnen. Sen bar det iväg till ett ställe jag aldrig ätit på tidigare. Inredningen var riktigt pampig och kyparna var klädda i ståtliga traditionella kläder. Och det är inte varje dag man blir serverad kycklingfilé uppträdd på ett svärd. Gott var det, men som vanligt orkade vi knappt äta upp hälften av all mat de kom in med.

Tandläkaren

Vissa saker vill jag verkligen inte göra, och då är jag riktigt duktig på att låta bli. En sån grej är till exempel att gå till tandläkaren. Under julhelgen lyckades jag tappa en plomb när jag tuggade på min överkokta knäck. De senaste månaderna har jag därför tuggat all mat på vänster sida i munnen och varit tvungen att använda otroligt många tandpetare för att få bort all mat som fastnat i hålet. Att gå till tandläkaren i Indien har jag alltså dragit ut på så länge jag kunnat. Förra veckan fick jag dock ett mail från min tandhygienist-kusin, hon gillade inte att jag låtit bli att laga tanden och hotade med att det kunde bli rotfyllning om jag drog ut på det längre. Eftersom jag inte vill vara med om den upplevelsen igen, skyndade jag mig att boka tid hos en tandläkare i stan och idag var det dags.

På loftgången utanför kliniken möttes jag av en massa skor som låg utspridda. När man hälsar på hos någon här i Indien tar man alltid av sig skorna utanför dörren och lämnar dem där, så skulle man alltså även göra hos tandläkaren. Innanför dörren hade de dock ett skoställ med en massa flip-flops som man fick låna, så helt barfota behövde jag inte vara. Jag blev visad till väntrummet där jag fick fylla i en lapp. Adress, telefonnummer, allergier mm, de ville även veta vad min pappa eller man hette, ganska typiskt Indien, för här är mannen viktigast. Det fanns även en rad för referens, där man skulle fylla i vem som rekommenderat kliniken för dig. Jag lämnade den raden tom, vilket jag inte fick, så hon kom tillbaka med lappen eftersom denna rad var mycket viktig...
Väl inne i undersökningsrummet påminde det ganska mycket om en svensk tandläkarklinik. De skillnader jag upptäckte var att spegeln på lampan saknades, istället fick jag en handspegel att spegla mig i emellanåt. När de tog röntgenbilderna stannade alla kvar i rummet och tandläkaren höll tom i mojängen när bilden togs. Vid spott-handfatet stod det en liten flaskvatten, eftersom här dricker vi inte vattnet i kranen. Bedövning ville de inte ge mig, för det använder man helst inte här, men när hon såg min reaktion när hon började borra utan bedövning gav hon med sig och hämtade sprutan. Annars var nog det mesta sig likt. Tanden är nu lagad, framtänderna putsade och hon fann inga nya hål så jag känner mig nöjd. Hon hittade dock lite andra saker att greja med så hon ville boka in mig på en ny tid, men efter två timmars gapande kände jag mig inte så sugen på det så jag tackade för mig och betalade istället.

Dagens lärdom: I Indien kommer klinikchefen in och kontrollerar tandläkarens arbete, både innan lagningen startar och under arbetets gång. Först efter att hon talat om för chefen vad hon tänkt göra, visat honom röntgenbilderna och han gjort en snabb undersökning av mina tänder fick hon sätta igång.

Skattjakt

Idag har jag letat efter blåa diamanter med hjälp av skattkarta. En ritning av övervåningen med röda kryss hade jag att gå efter. Med lite hjälp lyckades jag hitta alla sju diamanterna båda gångerna. Får väl erkänna att kvalitén på skattkartan blir bättre ju äldre barnet är...

Dagens lärdom: Idag är det mors dag, iallafall i den här delen av världen.

Tint 'n' tone

Idag hölls det en estetisk afton på barnens skola. Gympahallen hade förvandlats till en stor konstutställning. Där kunde man se minst ett alster från varje elev på skolan, antingen en tavla eller skulptur. Åldersspannet på konstnärerna var 2-18 år, så man fick se allt från huvudfotingar till 3D-tavlor.

Klockan 5.30 startade en musikkonsert i aulan på området. Alla olika ensembler på skolan framförde minst två sånger. Moa fick därför gå upp på scenen två gånger, först med blockflöjt och sedan med kören.

Efter konserten bjöds det på snacks och dryck vid konstutställningen, men det hoppade vi över och åkte hem och lagade oss tacos istället.

Filmmaraton

Idag blev det film hela dagen. Åkte till hyrbutiken på förmiddagen och alla 4 filmerna jag fick med mig hem har jag nu lyckats se.
De senaste veckorna har de visat "Twilight" på tv:n, de första filmerna. Jag insåg då att jag faktiskt inte sett de senaste, så jag hyrde både del 1 och 2 av "Breaking dawn". Instängd i tv-rummet med a/c:n på högsta effekt satt jag och kände mig som en tonåring på nytt. Eftertexten kom igång 5 minuter innan barnen kom hem från skolan, så det kallar jag timing...

Efter pizzafrossande blev det 2 filmer med hela familjen. Tilltugget blev svenskt plockgodis, ostbågar och dillchips. Vad härligt det är med helg!

Olika regioner

Idag gick jag till spelaffären för att försöka byta wii-spelet som inte fungerar i vår spelkonsoll. Vi har nämligen upptäckt att Wii inte görs lika över hela världen. Därför ska man köpa sina spel där man köpt konsollen. De spel som man kan köpa här i Indien kommer från den amerikanska marknaden och fungerar alltså bara i de amerikanska konsollerna, inte i vår europeiska. Ganska smart gjort eftersom man då inte kan köpa på sig en massa billiga spel på sina utlandssemestrar, utan man måste köpa dyrt i europa. Läser man på baksidan av spelfodralet, väldigt finstilt, så ser man i vilken region spelet får säljas. Den här pyttelilla texten hade de så klart satt prislappen över, så det fanns ingen chans att upptäcka det i affären innan jag köpte spelet.
Så klart fick jag inte lämna tillbaks spelet och något spel för europeiska konsoller hade de inte att byta till. Vad jag däremot kunde göra var att ta med min konsoll till affären så skulle de ändra mjukvaran i den och då skulle vi kunna spela spelet. Min spontana fråga blev då, hur blir det då med spelen som funkar nu? Inga problem, blev svaret, de kommer också att fungera. Urbans teori är att de tänker göra den regionsfri på nåt sätt. En dag skulle det ta... När vi tvingas vara inne på grund av värmen är det ett ganska kul tidsfördriv att spela tv-spel, både för barn och vuxna, så nu ska vi fundera lite. Vågar vi lämna ifrån oss vår alldeles nyinköpta spelkonsoll och riskera att den antingen "försvinner", förstörs eller blir regionsfri. Tror jag låter Urban ta beslut i frågan, så kan jag skylla på honom sen om det går åt skogen... ;)

Dagens lärdom: Man kan inte ta förgivet att man ska finna en affär på den adress som uppges på internet.

Volontär

Igår fick jag syn på en efterlysning på facebook. Expatföreningens välgörenhetsavdelning hjälper en statlig skola i stan med "summer school", så barnen ska ha nåt att göra när föräldrarna måste jobba. De var nu i akut behov av fler volontärer, så jag skrev ett mail till samordnaren om att jag skulle kunna hjälpa till. Fem minuter senare fick jag svaret "vad bra! Kan du komma imorgon? Du får planera vad du vill göra och ta med allt material du kommer behöva". Lika dålig framförhållning som vanligt i det här landet... Så jag skyndade iväg till affären för att handla lite material att ta med skolan. Eftersom jag inte fått nån information om varken åldersgrupp eller antal barn blev det lite allt möjligt som åkte ner i varukorgen. Eller från början höll jag ju några saker i handen, fram tills en expedit skyndade fram med en korg till mig. Två minuter senare kom en annan expedit och undrade varför jag inte använde en kundvagn istället, så han ropade på en tredje som skyndade sig fram med en vagn till mig. Jag var riktigt uppassad, som vanligt, och hade fullt sjå med att få iväg dem så jag kunde titta vad som fanns på hyllorna i lugn och ro. Här har de nämligen för vana att plocka ner en sak, visa den för dig och tala om vad det är. Sedan plockar de ner en annan slumpvald vara och gör samma sak igen. Så här kan de hålla på i en evighet, eller iallafall tills de visat dig allt på hyllan. Jag som helst vill titta på sakerna där de står, i lugn och ro, och bara plocka ner det som ser intressant ut kan därför bli lite smått irriterad ibland... Jag fann iallafall lite pyssel, spel och ritsaker som såg roliga ut och jag passade även på att handla med lite mat, frukt och vatten. Efter att jag betalat och fått kvittot kontrollerat och stämplat kom det ett affärsbiträde och knuffade undan mig från kundvagnen. Han hade tydligen bestämt sig för att följa mig till parkeringen som ligger i garaget och han till och med lyfte över kassarna till bilen.

Att hitta till skolan gick lättare än jag trott och trots rusningstrafik var jag därför framme en kvart för tidigt. Detta gjorde inget för många nyfikna och glada barn kom och gjorde mig sällskap när jag väntade på de andra.
Det blev många handskakningar och "what's your name?" Några av barnen, de äldre, kunde även några fler engelska fraser, så de berättade gladeligen om sina familjemedlemmar för mig.
Skolan låg ytterst i ett höghus och hade två till tre klassrum på varje våningsplan i minst 3 våningar. Jag var den enda volontären som inte varit där tidigare och de andra kände ju till både personal, elever, lokaler och vad som förväntades av dem. Jag blev iallafall tilldelad ett klassrum och sen försvann de andra åt olika håll. Jag plockade fram mina nyinköpta memory och började spela med barnen som kom in till "mitt klassrum". Som tur var hade jag bara högst 6 barn åt gången, för memory hade de aldrig spelat förut. Att låta brickorna ligga still när det var de andras tur var svårt och det var inte helt lätt att försöka få dem att lägga tillbaks dem där de legat. Eftersom alla brickor flyttades runt hela tiden tog det riktigt lång tid att spela en omgång, men det märktes att de tyckte det var kul och det var ju det viktigaste. Under de två timmar som jag var där hann jag bara med tre stycken omgångar, så jag hann inte träffa så värst många av de 60 barnen som var på skolan idag.

Dagens lärdom: nästa vecka ska jag ha en aktivitet där barnen kan vara lite mer självgående, så jag kan ta emot fler åt gången.

Varmt

Jag trodde det skulle räcka med värme nu, men tydligen inte. I skuggan har vi över 40 grader under dagarna och i solen är det olidligt. Enligt väder-appen kommer vi ha 45 grader på torsdag och det ser jag INTE fram emot.
Jag håller mig numera inomhus hela dagarna, förutom när jag måste iväg på olika ärenden, tex shopping. Problemet kommer klockan 3 när jag måste gå till buss-stoppet för att möta barnen. Gassande solsken utan en enda skugga att gömma sig i efter vägen. Jag har testat två olika strategier de senaste dagarna. Igår gick jag det snabbaste jag orkade för att komma från solen så fort som möjligt- resultat: genomsvett och varm. Idag gick jag långsamt - resultat: varm och svett. Slutsats: i fortsättningen ska jag bara promenera sakta i värmen. Om man tittar sig omkring på andra som är utomhus och promenerar eller arbetar ser man att allt tycks gå i slow-motion, så jag misstänkte att mitt resultat skulle bli så här. Men säker kan man ju inte vara förrän man gjort sina egna experiment.

Dagens lärdom: Det är väldigt behagligt att hoppa in i en bil med a/c när man varit ute på promenad. Grannen tar numera bilen för att hämta dottern vid skolbussen...

Idag är det ingen vanlig dag...

För idag är det Urbans födelsedag. Hurra, hurra, hurra!!!

Skönsång, tårta, paket och teckningar. Han kan inte vara annat än nöjd ;)

Musiklåda

Moas science-läxa löd: gör en ritning och prototyp på ett musikinstrument som kan ge mer än ett ljud. Här kommer en bild på resultatet.

Geo-monster

Här kommer det en bild på Antons egentillverkade Geo-monster. Hans matteläxa bestod i att tillverka ett monster av både 2 och 3-dimensionella geometriska former. Okej, lite hjälp fick han ju, främst med dokumentationspappret... 8 olika former fick vi med.

Besök från Beam

I förmiddags ringde det på dörren och dröm om vår förvåning när vi upptäckte att det var en kille från vår internetleverantör. Äntligen kom den där teknikern som vi väntat på så länge... Trodde vi. Men nån tekniker var han inte, utan en indrivare från fakturaavdelningen... Han kom hit för att kräva in månadens betalning, så än en gång fick Urban förklara att den räkningen tänker vi inte betala förrän ni har löst våra internetproblem. Kanske lite högljutt och i lite otrevligare ordalag, men innebörden var den samma. Indrivaren fick till och med följa med till baksidan för att titta på kabelrullen innan han skickade iväg honom tomhänt. Hur svårt ska det va? Koppla in kabeln!

Lek

Idag har det lekts för fullt här hemma. Moa har ju haft en kompis som sovit över hos oss och strax efter frukost knackade en annan klasskompis på dörren för att leka. När granntjejen gått hem letade vi fram två av Moas baddräkter och gick iväg för att få lite svalka vid poolen. Tjejerna fick det iallafall, själv blev jag bara ännu mer svettig eftersom solen stod rakt upp och det knappt fanns nån skugga alls att gömma sig i. Den nyinköpta flytbrädan fick iallafall godkänt av tjejerna. Anton som åkte till frisören får testa brädan en annan dag istället. När kompisen blivit hämtad åkte jag och Moa till ett shopping-mall och handlade några paket, vi har nämligen snart en födelsedag i familjen.

Dagens lärdom: När man bränner lera i ugnen är det bra om man ställer in temperaturen efter celsiusangivelsen på paketet istället för Fahrentheit. 100 grader för varmt skapar nämligen rökutveckling, brända lerfigurer och ledsna barn...

Äntligen fredag!

Idag blir det fredagsmys med ett extra barn. Moa har nämligen bjudit hem en klasskompis på en "sleepover". Gästrummet är bäddat och klart, pizzan uppäten, godis och snacks framdukat och film igång. Nu myser vi!

Internet

Jag förstår att ni alla undrar hur det går med våra internetproblem. Jorå, problemen kvarstår så vi saknar fortfarande bredband. Den nya kabeln ligger fortfarande hoprullad på samma plats, precis innanför muren. Efter löften om att komma och koppla in den dag efter dag har vi fortfarande inte sett till nån tekniker. Senaste nytt i historien är att de nu stängt av vår uppkoppling eftersom vi inte betalat den senaste fakturan. Denna avstängning har vi dock inte märkt av eftersom vi ändå inte haft en fungerande uppkoppling sen innan julafton. Så vårt hot om att inte betala räkningen förrän de fixat problemet gav inte önskad effekt, men sparade oss lite pengar som vi kan ladda mobiltelefonerna med. Jag är verkligen glad över att det finns Iphones, annars hade jag nog varit helt knäckt vid det här laget...

Dagens lärdom: Ingen yogainstruktör idag heller. Jag får nog börja gå till gymmet och träna istället, trots att det tar emot. Kanske imorgon, iövermorgon, eller nästa dag... Vem vet jag kanske lyckas skjuta upp det lika länge som bredbandsbolaget?!?