Fångar

Här på Ashramet känner man sig lite som en fånge på en anstalt. När man är på yoga-passen är det alltid en instruktör och två hjälpredor som alla tre går runt och kontrollerar oss. Sitter man inte rak i ryggen är det snabbt nån där och drar i en, även under andra positioner och solhälsningar är de gärna där och rättar till. Det går alltså inte att fuska det minsta och slappa lite på yogan. Tre pass på vardera två timmar har vi hittills hunnit med, och det känns kan jag lova. Jag har träningsvärk i hela kroppen och det lär ju inte kännas direkt bättre imorgon när det är dags igen.
När vi ska äta, vilket vi gör två gånger per dag, är det alltid samma procedur. Ungefär 10 personer hjälps åt att ställa iordning allt innan vi andra släpps in. De rullar ut bastmattor som vi ska sitta på, placerar ut tallrikar och muggar, samt lägger upp mat och häller i det fesljumna örtvattnet. Därefter kommer en gammal gubbe ut på trappen och ropar in oss. Man tar självklart av sig skorna innan man kliver in, vilket man måste i alla "hus". Sedan går vi på led och fyller upp en rad i taget, allt under sång/bön. Det är iofs mest den gamle gubben som sjunger i mikrofonen som hörs, men flera hjälper till. När alla satt sig ber vi en bön och sedan säger gubben en ramsa om att typ "låt maten tysta munnen". Sen är det fritt fram att kleta i sig den vegetariska, rinnande maten med hjälp av endast sin högra hand. Sen får man diska sin tallrik och mugg och lägga dem i prydliga högar.

Dagens lärdom: Det känns lite busigt att skolka från Karma Yogan för att istället ligga i den stenhårda sängen och sova middag. Men det var välbehövligt...