Första skoldagen

Idag var det 4 pirriga svenskar som blev upphämtade vid hotellet för färd till "the International School of Hyderabad". Väl framme var det bara för oss att följa strömmen med föräldrar och barn som visade sig leda till den stora idrottshallen. Där inne blev det en storsamling där alla hälsades hjärtligt välkomna tillbaka efter sommarlovet. Alla lärare presenterades med namn och vilken klass de skulle undervisa i. Några modiga elever ställde sig framför allihop och berättade vad de hade gjort under sommaren, i mikrofon. En förälder höll ett spontant tal där hon överöste personalen med beröm och tacksamhet. En massa applåder blev det också förstås. Det var väldigt annorlunda mot de skolupptakter jag varit med om i Sverige, kändes nästan som om vi var med i en typisk amerikansk film. Efter storsamlingen blev alla visade till sina nya klassrum av sina nya lärare. Jodå, även här liknar det USA, eleverna byter nämligen lärare inför varje årskurs. Vi föräldrar följde även vi snällt med i släptåg. När Moa och hennes klasskompisar kommit tillrätta och de skulle börja samlingen blev föräldrarna utkörda. Jag frågade lite vänligt om jag möjligen skulle kunna få stanna kvar lite längre, som stöd eftersom Moa inte kan så värst mycket engelska. Men det fick jag inte och även Urban hade blivit nekad att stanna kvar som tolk åt Anton. Så efter att vi hade handlat gymnastik-uniformer och lämnat in lite papper till expeditionen fick vi åka tillbaka till hotellet och vänta. När vi hämtade dem efter skoldagens slut var de glada, men båda tyckte att det hade varit jobbigt att inte förstå vad de andra säger. Men Anton hade kommit på att han kunde ju faktiskt titta på de andra barnen och göra som dem, så det gjorde inte så mycket att han inte förstod vad fröken sa.

Efter skolan åkte vi till en möbelaffär för att titta på möblerna som de hade beställt åt oss. Tror att vi lyckades ändra köksmöbler, för vi gillade verkligen inte dem som de sett ut. Men helt säkra kan vi ju inte vara förrän vi får dem hemlevererade...

En tur till huset hann vi också med. Så nu har även barnen fått se det i verkligheten. De verkade nöjda med barnrummet och kom med flera förslag på hur vi kunde inreda det. Nästan all målning i huset var klar, men några fönster flagnade och väggen under trappen hade de tydligen glömt bort. När Urban var där förra veckan fick han syn på att det läckte in vatten i trappen på nedervåningen. Detta hade de inte heller brytt sig om att åtgärda, så det kommer nog att dröja ett tag till innan vi kan flytta in.

Dagens lärdom: Man ska inte förutsätta att alla finare hotell har fungerande skrivare.