Den stora luskamningen

Följde två mycket välkammade barn till skolan imorse. Idag påbörjades nämligen luskamningen av alla barn på skolan. Eftersom speciellt Moa är lite håröm såg vi till att borsta igenom allt hår riktigt noga innan vi satte upp allt i en stor tofs. Skolsköterskan på skolan har tydligen som uppgift att i samband med varje terminstart luskamma alla barn, för att minska spridningen mellan barnen. Egentligen en ganska smart sak eftersom alla nu blir kontrollerade samtidigt. Så när jag hämtade Anton fick jag ta emot ett kuvert med brev från skolsköterskan, där hon meddelade att hon varken funnit några löss eller gnetter (ägg). Dessutom låg det en lapp med längd och vikt i kuvertet, så hon hade tydligen passat på att kolla upp det med. Skolan har runt 250 elever, så man kan ju ganska snabbt räkna ut att den stora luskamningen, inklusive vägning och mätning, kommer att ta tid. Moas klass hade hon inte börjat med än, så vi får väl fortsätta med den mycket noggranna morgonhårborstningen i några dagar till...

Imorgon bitti åker vi till huset för att kontrollera att de målat klart det sista, borrat hål för micro-sladden och städat bort dammlagret. Om allt är i sin ordning kommer jag checka ut från hotellet och ta vår driver till hjälp och köra dit alla våra resväskor, ryggsäckar och kassar medan de andra är på skolan och jobbet. Om vi fäller sätena längst bak och drar fram de i mitten så räcker det förhoppningsvis med en vända.

Med tanke på att allt tar tid här i Indien, så räknar jag med att det kommer att dröja ett tag innan vi har en fungerande internet-uppkoppling i huset. Bli därför inte oroliga om det blir tyst från oss ett tag, utan glada, för då vet ni att vi äntligen är inflyttade i huset!

Dagens lärdom: Här får inte barnen duscha efter gymnastiken. Vid fysisk aktivitet i över 30 graders värme svettas man en hel del, så jag är ganska glad över att inte behöva vara i deras klassrum timmarna efter gympa. 

Storhandling

Äntligen har vi fått en nyckel till huset och på tisdag flyttar vi in! Ska bli riktigt kul att få börja laga vår egen mat igen. Får se hur länge den känslan håller i sig, men ett bra tag hoppas jag... Idag har vi iallafall shoppat loss ordentligt med både porslin och diverse matlagningsattiraljer. Efter mycket uppassande lyckades vi fylla en och en halv kundvagn. Så nu har vi förhoppningsvis det viktigaste för att både kunna laga och äta gott, det är bara alla ingredienser som saknas.

Att handla handdukar var också lätt men när det sedan var dags för sängkläder blev det lite värre. Det visade sig nämligen att här är det stört omöjligt att få tag i ett vanligt påslakanset. Tror att det tillslut var 5 killar som passade upp på oss. De plockade upp det ena paketet efter det andra för att visa oss, men vi blev ändå inte riktigt kloka på hur man ska bädda med dem. Kuddar och täcken ska vi ha så det räcker, troligen örngott med, men riktigt hur många underlakan och bäddlakan vi fick med i de olika paketen vet jag faktiskt inte. Jag hoppas att det blir bra när jag ska försöka bädda i ordning sängarna, och att det blir någorlunda rätt.

Dagens lärdom: När "professionella städare" är färdiga med sitt arbete ligger det fortfarande kvar ett dammtäcke både på hyllor och golv.

Turister i stan

Idag besökte vi Hyderabads stadskärna "The old city", där flera av stadens sevärdheter finns.

 

Först ut på programmet var stadens mest kända symbol, nämligen monumentet Charminar som direkt översatt betyder "de fyra tornen". Detta landmärke byggdes av en sultan på 1500-talet:

Några bilder på utsikten från Charminar:

Mecca Masjid är Indiens näst största moské och ligger strax intill Charminar. Moskéns namn kommer av att det finns stenar i byggnaden, som kommer ända ifrån den heliga staden Mecca:

Nästa gång vi är i "The old city" blir det troligen ett besök till Laad Bazaar. Detta är en lång köpgata med små affärer och stånd som utgår ifrån Charminar.

Nästa stop på programmet var Chownmahalla Palace. Detta otroliga område som består av ett flertal palats startades byggas för mer än 200 år sedan. Jag har hört att en bild säger mer än 1000 ord, så nu kommer motsvarande 8000 ord:

Dagens lärdom: Som utlänning får man betala ett mycket högre pris i inträde till olika sevärdheter än vad indierna behöver göra. Idag var priset 20 gånger högre för oss... ( 100 - 5 )




 

Närkontakt

Rusningstrafiken här i Hyderabad kan vara påfrestande på många sätt. Både ens nerver och tålamod sätts på prövning. En vanlig syn ut ur bilfönstret:

 

Det är en ständig kamp mellan fotgängare, bilar, bussar, motorcyklar och alla andra typer av fordon som man kan tänka sig.
Finns en antyden till lucka, så är det någon som fyller den direkt.

Idag då trafiken kröp fram, så försökte en liten taxibil att byta fil. Detta slutade med närkontatkt mellan vår bil och det andra fordonet. Fly förb...ad hoppar vår driver ut och rycker ut den andra föraren ut bilen. Sex-sju passagerare väller ut ifrån den lilla bilen och samlas kring de två kombatanterna.
Eftersom vi täcker halva gatan, så uppstår naturligtvis en orkester av tutande fordon. När bilar och folk kommit ur trafiken, så fortsätter "diskussionen".
Det som nu händer kan kanske beskrivas som fysisk försäkringsprocess där den som går segrande ur är den som dömmer. Efter denna korta och som sagt fysiska förhandling, så sker utmätning omgående. Då den förlorande parten inte kan få fram några pengar, så blir det hårdvara istället...

Båda parter är inte överens om utfallet, utan en dragkamp uppstår... Det skulle kunna jämföras med en överklagan hemma i Sverige (men är mer påtaglig). Den tidigare vinnaren i försäkringsprocessen går även denna gång segrande.

Vid nästa vägkorsning, så är det åter total trafikstockning, och parterna har möjlighet att fortsätta förhandlingarna.
Slutligen är man överens och pengar och de beslagtagna ägodelarna byter ägare.

Förbluffad... väljer jag att inte kommentera enskillda försäkringsfall:

 

Dagens lärdom: Försäkringsärenden löser man på annat sätt, än vad vi är vana vid.





 

Framsteg

Nu börjar det hända saker! Många påtryckningar via telefon och ännu fler via mail har gett resultat. Att skicka synliga kopior på mail där vi uttryckte vårt missnöje över bristen på information gjorde susen. Om en vecka är vi kanske både inskrivna i landet och inflyttade.

När man har de typer av visum som vi har måste man registrera sig på "migrationsverket" inom 14 dagar. Urban har nu varit här i 24 dagar, vi öviga i 14, så vi skulle behövt ha varit där för ett tag sen... Men nu verkar det iallafall som att vår konsult ska boka ett möte där i nästa vecka. Våra 14 dagars påtryckningar har alltså gett resultat!

Vad gäller huset så var vi lite trotsiga och åkte dit i förmiddags, fast konsulten försökte hindra oss. Han tyckte att vi gott kunde vänta med att åka dit tills imorgon. Även där hade det blivit fart och nu var allt färdigmålat, utom trappen. Vitvarorna och tv-apparaterna var ditlevererade och när vi skulle åka därifrån mötte vi möbelleverantören i dörren. Om 2-3 dagar ska skadorna från läckaget vara åtgärdade och övermålade så nu snart kan vi flytta in. Hoppas bara att de gjort ett grundligt jobb så vi inte får ett läckande tak igen.

Dagens lärdom: När simkortet till mobilen har fel storlek och man ber om en mindre kan man lika gärna få tillbaka det gamla fast klippt till en mindre storlek.
 

Läxdags

Nu har barnen gått i skolan i 6 dagar och här är det minnsann ingen lugn start. Redan förra veckan kom Anton hem med sin första läxa. Han skulle med hjälp av en vuxen fylla i ett papper med information om sig själv. Vissa frågor kunde besvaras direkt såsom ålder, familjemedlemmar, favoritfärg mm... Sen blev det klurigt. Vad skriver man tex på "I am a star because..."?  Efter lite klurande kom vi på något att skriva på alla frågor, men det blev ju absolut inte Antons egna svar.

Igår kom båda barnen hem med böcker från biblioteket som de ska läsa ut innan nästa fredag. Anton hade en ganska tunn bok, men Moa hade två tjockare böcker med ganska mycket text i. Hade det varit svenska böcker hade det ju inte varit några problem för Moa att läsa själv, men nu blir det lite knivigare. Vi har löst det så att jag översätter först en sida till svenska, sedan läser jag samma sida igen fast på engelska. Förhoppningsvis snappar hon upp några nya ord, men det blir riktigt tidskrävande...

I Moas skoldagbok hade de limmat in ett papper med 10 ord som ska förhöras på fredag. Mer information än så har jag inte fått, så därför tränar vi både översättning (bilder), läsning och stavning. För ett barn som lärt sig läsa på svenska med hjälp av ljudning är det inte helt lätt att läsa: face, make, gate, cake... Men ikväll uttalade hon alla orden rätt!

På fredag är alla föräldrar inbjudna till skolan kl 14.30 på ett "Back to school evening. Barnen får därför sluta tidigare än vanligt så lärarna ska hinna förbereda sig. Undrar just hur föräldrarna i Sverige skulle reagera om vi skulle börja lägga föräldramöten för hela skolan på eftermiddagstid, utan tillgång till fritids. Hur vi ska lägga upp dagen återstår att se. Men en sak är säker, Urban måste sluta jobbet tidigt så någon kan vara hemma med barnen. Så det inplanerade jobbmötet klockan 20 får han lämna återbud till.

Dagens lärdom: I Indien behöver man inte ha körkort för att köra motorcykel.

 

How to be good wife!

Efter en långhelg, så var det då åter dags för jobb och skola.
Vad konstigt att det är lika kaotiskt bråttom på morgonen i Indien som det var hemma i Sverige. Dusch hit, kläder dit, hår som skall borstas och mat som skall intas under stegrande stress.

Efter 3 veckor på hotellet, så "känner" man ett felertal av servitörerna och värdinnorna. De vet vad Erika skall ha i sin omelett och kommer ut med pannkakorna till Anton.

Servitriserna pratar med barnen, men får väl inte allt för många svar. Är vi kvar på hotellet om några veckor, så får de nog svar på tal...

På skolan fortsätter Anton med att undervisa lärarna svenska. Han pratar och pratar och tillslut förstår de, säger han.

På jobbet flyter det sakta framåt. Efter 3 veckor kan jag nu äntligen komma in i rätt mappar på datorn. Skrivaren som står 10 m bort har jag fortfarande inte behörighet att lägga till, men Rom byggdes inte på en dag har jag hört.

Papper måste vara dyrt i Indien. Det är snustorrt på papper i den kombinerade skrivaren och kopieringsapparaten.
Skall man kopiera något (skriva ut kan jag ju som sagt inte), så måste man gå till någon projektledare som kan "släppa" lite papper. Processen är att projektledaren lämnar nyckel till en betrodd projektmedlem som hämtar ut exakt rätt antal sidor som krävs. Skall en sida kopieras, så lägger man naturligtvis in endast ett papper i kopieringsapparaten.

Idag har jag äntligen fått ett mobiltelefonabonnemang som funkar. Det strömmar in SMS och meddelanden med erbjudande om än det en och det andra. Det bästa tipset hittills:

Dagens lärdom: För 36 öre kan man få det avgörande tipset på hur man är en bra fru.

Happy Eid ul-Fitr

Efter 30 dagars fastande avslutas Ramadan med en festival som heter Eid ul-Fitr (på arabiska ‎عيد الفطر). Det är en festlighet för muslimerna som är lika stort som julen är för oss.

Eid ul-Fitr skulle inte påverkat oss speciellt mycket, om det inte hade varit för att det är helgdag här i Hyderabad och därmed en härlig sovmorgon för hela familjen.
Vår driver hade vi naturligtvis gett ledigt, dagen till ära. Istället hade vi tänkt att nyttja hotellets gratis-service med skjuts till närmaste varuhuset.

Fordonet som stod till förfogande var inte de stora fina Toyota-bilarna som de hämtade oss i vid flygplatsen, utan en liten auto richshaw:

Efter en kort tvekan tryckte vi ihop oss i baksätet och sedan bar det iväg...

Väl framme blev första stoppet varuhusets lekpark. Barnen fick möjlighet att springa av sig lite överskottsenergi... Och föräldrarna kunde få sig lite riktigt kaffe (dubbel espresso).

Det blev naturligtvis en tur till varuhusets spelhall också, där man kan spela bowling, åka go-cart, karuseller, spela spel och mycket annat. Idag blev det lite basketboll och air-hockey innan det blev dags för ett besök på resturang Gyllene Måsen. Vi har efter flera dåliga försök slutat att köpa Happy Meal till barnen. Bland annat har de gett oss mjukglass i drickan och vi har blivit utan strips...

Några fler bilder från varuhuset:

Väl tillbaka på hotellet, så kände vi att vi hade haft tillräckligt med äventyr för idag... Vi hade ju både korsat en indisk gata till fots och åkt auto richshaw.

Två bilder från hotellets lobby:

Tittar man upp i lobbyn, så ser man detta:

Vi bestämde oss istället att slänga oss i en varsin solsäng och sedan naturligtvis en lång stund i poolen...

Några bilder utifrån hotellet också:

Dagens lärdom: Fyra vuxenmenyer på McDonalds går på hutlösa 448 rupies (drygt 50 kr).

Shilparamam

Dagens utflykt gick till ett konsthantverks och kulturområde inne i stan, inte alls långt ifrån hotellet. Vi har kommit på att om man åker till olika utflyktsmål på förmiddagarna så är det inte så mycket folk, utan det blir faktiskt riktigt lugnt och trivsamt. Området var uppbyggt som en stor park indelat i en massa små-områden. Överallt hade de byggt upp olika scener hämtade från olika delar av Indien. En del av figurerna såg faktiskt verkliga ut.

En massa marknadsstånd fanns det såklart också i ett område. De försökte sälja på oss alla möjliga saker såsom tyger, tavlor, porslin, smycken, kläder, träföremål mm. Vi hittade en snygg dörr som vi var nära att köpa, frågar var bara var den skulle passa... så vi lät bli ;)

När vi skulle tillbaka till bilen blev vi framvinkade av självaste Krishna och för 10 rupies fick vi ta ett fotografi av honom.







Dagens lärdom: I sportaffärerna kan man inte köpa joggingskor i barnstorlekar.

Golconda fort och Qutub shehi tombs

Lördag igen och åter dags att vara lite kulturella. Första stoppet blev Golconda fort där vi verkligen fick ordentlig träning av våra lårmuskler. Detta fort från 1600-talet ligger nämligen på och runt en kulle, så vi fick traska upp för en massa trappor och sedan ner igen.

Andra stoppet blev Qutub shehi tombs, som är gravplatsen för en av fortets sultaner och dennes släktingar.

En muslimsk städare i en av gravbyggnaderna visade oss hur bra akustiken var genom att sjung-be lite grann för oss. Som tack för detta ville han ha 50 rupies. På köpet blev vi även fotograferade av honom...

Barnens nöje under våra bilresor till och från skolan har varit att räkna hur många vildhundar de sett. Vid fortet såg vi hund nummer 200:

Nu var frågan vad vi skulle börja räkna istället för hundar. Urban kom på att det kunde ju vara hur många kissande gubbar vi ser. Så under resan tillbaka till hotellet (15 min) kom vi upp till 8 stycken!Frågan är om jag lyckas få nummer 200 på bild... men jag ska göra mitt bästa ;)

Dagens lärdom: På little Italy serveras det bara vegetarisk mat och inga alkoholhaltiga drycker.

Irritationen stegrar

Var lagomt irriterad när jag åkte tillbaka till hotellet imorse, efter att ha lämnat av barnen på skolan. Alla barnen utom Moa och en tjej till hade nämligen på sig sina gymnastik-uniformer eftersom de tydligen skulle ha gymnastik idag. Denna information har vi missat eftersom de tydligen bara ger muntliga instruktioner till barnen i Moas klass. Och eftersom Moa inte förstår engelska än så blir det ju lite problem. Behöver jag nämna att den andra oombytta också är ny? När jag bad om att få se ett schema för att veta vilken mer dag de ska vara ombytta fick jag till svar att gå till expeditionen. Vilken kontrast det är mot skolan i Sverige! Vi har inte fått en enda kontaktuppgift till lärarna i 3:an, varken telefonnummer eller epost-adress. Inget brev eller mail med nyttig information, inget schema och när man försöker prata med dem vid lämning och hämtning blir man snabbt avspisad. Undrar just hur länge jag skulle få jobba vidare som lärare om jag testade deras stil hemma i Sverige? Som tur är verkar Moa gilla båda sina fröknar, så de är nog bra i sin relation med barnen iallafall. Antons lärare däremot är hur tydlig och trevlig som helst. Innan första skoldagen fick vi ett väkomstmail där hon presenterade sig själv och gav lite nyttig information. Redan andra skoldagen fick vi ett enkelt schema via mailen där det stod vilka dagar de har; idrott, bild, musik, datorträning och bibliotekstid. Fattar inte varför det ska vara så stor skillnad mellan klasserna. Jag är van att ge och ta information, så jag måste erkänna att jag föredrar Antons fröken.

Urban håller på att krångla för fullt med att få ett Indiskt mobilnummer. Igår blev han informerad om att han behövde lämna in 4 saker för att få det ordnat: passfoto, passkopia, visumkopia och kopia på huskontraktet i Indien. Alla kopiorna och kopiornas kopior skulle även vara signerade. Väl på plats behövde de ytterligare ett passfoto, vilket han som tur var tagit med för säkerhets skull. Två ansökningsformulär fylldes i och fotona klistrades på. På dessa ansökningar räckte det däremotot inte med bara en signatur, nej, två på varje skulle det vara. Sedan kom de på att de även behövde ett bevis på hemadress i Sverige, vilket han inte hade med sig. Idag tog han därför med sig sitt svenska personbevis. Då blev han ombedd att även lämna in papper med sina föräldrars uppgifter... Då fick han nog och gjorde klart för dem att han inte längre var intresserad av deras tjänster och ville ha sina pengar tillbaks. En stund senare kom en annan indier upp till kontoret med nya direktiv på vilka papper det egentligen var som behövdes. Så nu hade de plötsligt allt nödvändigt. Och vips så fick han 2 simkort! Men fungerar de? NEJ!

Dagens lärdom: Ha inte för bråttom, i Indien tar det tid.

Det är säkert

Då var det vanlig jobbardag igen, för de andra i familjen. Så klockan 7.40 blev vi alla upphämtade av vår driver vid hotellet. Första stoppet blev Urbans kontor, sedan bar det av till skolan och efter det tillbaks till hotellet igen. 1 tim och 40 min tog min runda i bilen. Ska bli skönt när vi får flytta in i huset och barnen ska börja åka skolbuss istället. Finns ju faktiskt lite roligare saker att fördriva tiden med än att sitta i en bil.

Ett av mina löften till mig själv innan jag lämnade Sverige var att jag skulle försöka ta tag i det där med träning, som jag brukar vara bra på att hitta på en massa undanflykter för att slippa. Så efter bilturen gick jag upp på rummet och klädde på mig mina nyinköpta träningskläder och nya träningsskor. Sedan bar det av ner till gymet och en timma spenderades på löpbandet. Tro nu inte att jag joggade, skulle aldrig falla mig in, men en rask promenad blev det iallafall.

Efter en dusch och lite surfande var det sedan dags att åka och hämta barnen på skolan. Idag fick jag även hämta ut våra passerkort som var klara, så nu behöver inte vakterna i grinden utanför skolan vara sura på mig längre. Allt ska kontrolleras här i Indien. Var man än åker med bilen för att bli avsläppt gör de alltid en säkerhetskontroll av den. De drar med en apparat mot karossen för att söka efter explosivämnen, de kollar med speglar under bilen och öppnar bakluckan. För att komma in på hotellet måste man gå igenom en procedur som påminner om flygplatsen. Väskor mm lämnas in för röntgning och sedan går man igenom en sån där pip-sak. Urban som alltid piper trots att han lägger ur mobil och nycklar får sedan sträcka ut armarna för att bli kollad med en hand-pipare. Känner att jag inte har riktigt rätt vokabulär, men ni kanske kan lista ut vad jag menar ändå...

Dagen avslutades med poolbadande och sedan roomservice. Hotell-livet har sina fördelar med...

Dagens lärdom: McDonald´s har 3 luckor i sin drive through. Beställ av en person i lucka 1, betala till samma glada person fast i lucka 2, hämta maten av annan person i lucka 3.

Independence Day

Idag är det Independence Day i Indien. Den här dagen 1947 lyckades de bryta sig loss från det Brittiska styret och bildade en egen stat. Kan ju inte direkt påstå att vi har varit så värst aktiva av firandet. Både Urban och barnen har varit lediga så vi tillbringade dagen nere vid poolen. Vi gav även vår driver ledigt hela dagen och han blev så glad att han tom handtackade Urban när han berättade det i går kväll. Instruktionerna vi fått är att vår driver ska vara tillgänglig för oss 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, så man kan ju fundera över när han hade en ledig dag senast...

Eftersom vi frivilligt har stannat på hotellet hela dagen så har vi inte sett till så mycket firande, förutom att all personal på hotellet går omkring med en indisk flagga på vänstra bröstet.

Dagens lärdom: Independence Day ska firas nyktert. Det serveras ingen alkohol på hotellet idag

Pizza-tåget

När barnen kom hem från skolan idag så skyndade vi oss ner till poolen. Vet inte riktigt vad vattentemperaturen ligger på, men när en sån badkruka som jag orkar bada så ligger det en bra bit över 20. Det märks att både Moa och Anton fått riktig vattenvana efter sommarens simskola i Sverige, för nu är de mer under vattenytan än över.

Efter vi duschat av oss kloret kom Urban hem från jobbet. Hem? Nej, till hotellet menade jag. Vi klädde oss lite extra fint och begav oss ner till den italienska restaurangen på hotellet. Där blev barnen direkt omhändertagna av servitörerna och erbjudna att vara med när de bakade en pizza åt dem. Jättespännande såklart och enligt Moa blev det "den godaste pizza jag någonsin ätit". När pizzan var klar och upplagd på fatet var det dags för "the pizza train". Efter lite letande kom tutan fram och sedan fick barnen vara med och springa som ett tåg runt hela lokalen, med pizzan som lok. En massa tutande i tutan och "pizza-train"- ropande blev det.

Dagens lärdom: Det tar ungefär en vecka innan håret börjar kännas ständigt fett på grund av att schampo och balsam aldrig blir ordentligt ursköljt hur länge man än står i duschen.

Första skoldagen

Idag var det 4 pirriga svenskar som blev upphämtade vid hotellet för färd till "the International School of Hyderabad". Väl framme var det bara för oss att följa strömmen med föräldrar och barn som visade sig leda till den stora idrottshallen. Där inne blev det en storsamling där alla hälsades hjärtligt välkomna tillbaka efter sommarlovet. Alla lärare presenterades med namn och vilken klass de skulle undervisa i. Några modiga elever ställde sig framför allihop och berättade vad de hade gjort under sommaren, i mikrofon. En förälder höll ett spontant tal där hon överöste personalen med beröm och tacksamhet. En massa applåder blev det också förstås. Det var väldigt annorlunda mot de skolupptakter jag varit med om i Sverige, kändes nästan som om vi var med i en typisk amerikansk film. Efter storsamlingen blev alla visade till sina nya klassrum av sina nya lärare. Jodå, även här liknar det USA, eleverna byter nämligen lärare inför varje årskurs. Vi föräldrar följde även vi snällt med i släptåg. När Moa och hennes klasskompisar kommit tillrätta och de skulle börja samlingen blev föräldrarna utkörda. Jag frågade lite vänligt om jag möjligen skulle kunna få stanna kvar lite längre, som stöd eftersom Moa inte kan så värst mycket engelska. Men det fick jag inte och även Urban hade blivit nekad att stanna kvar som tolk åt Anton. Så efter att vi hade handlat gymnastik-uniformer och lämnat in lite papper till expeditionen fick vi åka tillbaka till hotellet och vänta. När vi hämtade dem efter skoldagens slut var de glada, men båda tyckte att det hade varit jobbigt att inte förstå vad de andra säger. Men Anton hade kommit på att han kunde ju faktiskt titta på de andra barnen och göra som dem, så det gjorde inte så mycket att han inte förstod vad fröken sa.

Efter skolan åkte vi till en möbelaffär för att titta på möblerna som de hade beställt åt oss. Tror att vi lyckades ändra köksmöbler, för vi gillade verkligen inte dem som de sett ut. Men helt säkra kan vi ju inte vara förrän vi får dem hemlevererade...

En tur till huset hann vi också med. Så nu har även barnen fått se det i verkligheten. De verkade nöjda med barnrummet och kom med flera förslag på hur vi kunde inreda det. Nästan all målning i huset var klar, men några fönster flagnade och väggen under trappen hade de tydligen glömt bort. När Urban var där förra veckan fick han syn på att det läckte in vatten i trappen på nedervåningen. Detta hade de inte heller brytt sig om att åtgärda, så det kommer nog att dröja ett tag till innan vi kan flytta in.

Dagens lärdom: Man ska inte förutsätta att alla finare hotell har fungerande skrivare.

Sightseeing med lite shopping

Idag tog vi oss en liten tur med bilen för att se oss om i stan. Eller rättare sagt vår driver tog med oss på en tur. Förutom en massa människor, djur, bilar, motorcyklar, auto rickshaws och andra diverse fordon såg vi även Goutam Budha och Assembly Hall.

Goutam Budha

Assembly Hall med Gandhi-statyn

Efter denna kulturella upplevelse krävdes det lite shopping, fika, mat och spelande. Så vi begav oss till två olika köpcenter. Vi har nämligen kommit underfund med att barnens ryggsäckar kom med i båtfrakten, och lagomt yrkesskadad som jag är kan jag inte tänka mig att skicka barnen till skolan utan skolväska. Passade såklart även på att handla lite kläder och skor när vi ändå var igång. Även några hårklämmor och halsband tror jag bestämt slank ner. Allt är så mycket billigare här än i Sverige så det är riktigt kul att handla.

En bra sak med köpcentren här är att på översta våningen finns det en spelhall med en massa olika roliga saker. Så när barnen börjar tröttna på att leta efter kläder och annat nyttigt till mamma, så kan man gå dit en stund. Både Moa och Anton börjar bli riktigt duktiga på Air-hockey nu.

Dagens lärdom: När man beställer en kopp kaffe i Indien får man vara beredd på att den innehåller både mjölk och en massa socker.



Besök på zoo

Idag tog vi oss en tur till stadens zoo. Det var många olika djur att titta på. I entrén fick man välja om man ville betala extra för att få med bilen in och det ville vi såklart. Detta betydde att även vår driver fick sig en tur på zoo idag. Lite lyxigt kändes det att ha en person som släppte av oss vid en djuringhängnad och sedan plockade upp oss när vi promenerat förbi allt vi ville se för tillfället, innan vi blev avsläppta vid nästa ställe osv.

Så småningom upptäckte vi att även vi blev en del av attraktionerna på zoo den här dagen. Vi blev både filmade och fotograferade. Anton var extra omtyckt och fick posera fotomodell vid ett flertal tillfällen. De passade även på att känna på hans hår och nypa honom lite lätt i kinderna...
Nedan följer ett axplock av de djur vi såg.

Dagens lärdom: I Indien smygfotograferar man inte. Får man ingen bra bild när personerna passerar förbi ropar man åt dem att stanna. En familjemedlem bredvid den "exotiska fotomodellen" är också vanligt.