Träning

Efter att jag följt de pyjamasklädda barnen till bussen imorse gick jag hem för att byta om till mina träningskläder. Jag har äntligen kommit igång med aerobicsen igen efter den långa julledigheten. Eller det har egentligen inte bara berott på motivationsproblem, utan även att tränaren inte dök upp de första veckorna i januari. Men nu är vi igång igen, 3 gånger i veckan. Det har faktiskt blivit roligare nu, för han har börjat att sätta ihop rörelserna lite mer. Så nu känns det mer som aerobics än vanlig medeljympa, vilket jag nog tyckte att det påminde om tidigare. Eftersom vi var så få på träningen idag, bara 4 stycken, så gick det inte att ta det lugnt heller. Annars måste jag väl medge att när det blir dags för styrka på slutet, så lägger jag väl inte alltid ner riktigt allt krut. Men när det var dags för sit-ups idag var vi mystiskt nog bara 2 stycken kvar i salen. Tränaren höll fast mitt raka ben, och sen var det bara att ta i för kung och fosterland för att orka upp till helt sittande. Efter 5 stycken kände jag hur det började göra ont i svanskotan, men jag bet ihop och fortsatte med 15 till. Sen var det dags att byta ben, för 20 till. Efter 2 insåg jag att "detta går inte" så jag gav upp, och försökte förklara att jag har problem med svanskotan, utan att ha en aning om vad det heter på engelska. Men han släppte iallafall benet och lät mig vila, så att jag hade ont nånstans förstod han iallafall så han gick och jagade på den andra tjejen istället.

Dagens lärdom: Det gör riktigt ont att sitta bakåtlutad i soffan när svanskotan börjat spöka igen.