Gott Nytt År!

Bilder från hotellets nyårsfirande.

Kovalam

Nu har vi lämnat lugnet på husbåten och kommit fram till solsemesterorten Kovalam. På stranden utanför hotellet behöver vi inte vara oroliga över att vara ensamma...

Gott nytt år!

Backwaters

Idag har vi njutit av lugnet och slappat ordentligt på en husbåt i backwaters. Med tre besättningsmän har vi glidit omkring i vattnen under dagen. Klockan 5:30 la vi till för kvällen och klockan 8 imorgon bitti är det meningen att vi ska kasta loss igen.
En helt perfekt dag och kväll blev det!

Dagens lärdom: Under kvällen lägger fiskar-gubbarna ut sina nät i backwaters, därför måste alla husbåtar förtöjas senast klockan 17:30.

Thekkady

Idag åkte vi vidare på de snirkliga vägarna i bergen. Vi lämnade te-odlingarna och kom in i djungel och kryddodlingar. Ett kort besök på en "spice garden" hann vi med. På rundvandringen fick vi se alla möjliga växter. Alla kryddor var inte enbart till för matlagning. Vi fick även se växter som ökade hårproduktion, tog bort hårväxt, lindrade värk, hämmade diabetes och en annan mot psoreasis samt en växt som ökade potensen. Turen slutade så klart med att vi skulle följa med guiden till hennes butik där hon sålde alla kryddor och alla fantastiska hokus-pokus-krämer. Eftersom de som vanligt inte hade nån växel i entrén så fick vi handla för pengarna vi skulle fått tillbaka. Det blev en hokus-pokus-kräm, den mot värk. Ska bli kul att se om Urban märker nån skillnad när lederna börjar spöka igen...

Dagens lärdom: Kardemumma växer nära marken och peppar i klasar högt upp.

Munnar

Den här dagen har mest gått i teets tecken. Vi har besökt ett te-museum, tittat på te-tillverkningen, provsmakat, åkt på snirkliga småvägar genom plantagerna och även tagit en liten promenad bland plantorna.

Dagens lärdom: Te växer på träd som de klipper ner till lagom plock-höjd.

Semester

Idag bar det av på en semestertur till Kerala med mamma och bror. Första stoppet på rundresan blev Munnar. Vi bor på en liten resort som heter "Tea Valley" mitt bland te-plantagerna. På vägen hit stannade vi till så att jag, Urban och barnen hann med en liten elefantridning. Mamma och Niklas hoppade över ridningen, eftersom de skulle fota oss, skyllde de på iallafall...

Dagens lärdom: När man åkt på semester kommer teknikerna för att fixa internet hemma...

Bio

Idag har vi testat att gå på bio i Indien. Vi såg "Rise of the guardians" i 3D. Med popcorn och glasögon bänkade vi oss 15 min innan filmstart, i sann svensk anda. Filmen drog igång på utsatt tid men då var så klart inte alla biobesökare på plats. Under filmens första 20-25 minuter var det många gånger som man blev störd av människor som letade efter sina platser med hjälp av mobillampor. Filmen i sig var bra och Moas första kommentar när vi kom ut var "när kan vi gå och se tvåan?" Lite konstigt kändes det dock att de stannade filmen mitt i, för en köppaus och ännu mer reklamfilm. Det är ju liksom det där med att slippa reklampaus som är en anledning till att gå på bio...

Dagens lärdom: det är farligt att äta överkokt knäck. Nu är vi två som måste uppsöka tandläkare...

God Jul!

Vill passa på att hälsa God Jul till alla mina släktingar och vänner som läser min blogg!

Årets julafton firas lite annorlunda mot hur vi brukar ha det i Sverige. Tomten hade iofs varit här och lämnat ett varsitt paket till barnen under natten, vilket han även gjorde i Skåre. Men såpbubblor har han nog aldrig gett dem tidigare.

Nu ska jag och mamma ställa iordning julmaten medans morbrorn tar med barnen till poolen för ett juldopp.
Ska bli spännande att se om jultomten kommer hit med lite fler julklappar under kvällen... Vi har iallafall sprayat palmerna och de andra växterna på uppfarten med vit "julsnö", så han inte missar att det är julafton trots värmen...


Dagens lärdom: Ett fungerande bredband ingår uppenbarligen inte i årets julklappar.

Dan före dopparedan

Imorse tog jag mig sovmorgon. I mitt slummer hörde jag på barnens röster att de höll på med något kul på nedervåningen. När jag till slut gick ner såg jag att de hade fått fram julgranen och att de redan klätt den färdigt. Den "fina" stjärn-ljusslingan som jag köpt hade de inte brytt sig om att sätta i, utan de hade valt den blåa felinköpta ljusslingan istället... Så nu blinkar det blått för fullt! Efter lite tryckande på knappen lyckades jag iallafall tillslut få en ganska behaglig hastighet på blinkandet.

Fick även en annan trevlig överraskning idag. Mina skräddarsydda tunikor/klänningar var nämligen klara. Så skräddaren kom hit med en kasse med 4 plagg i, de två som jag beställt pluss två stycken som han sytt på det överblivna tyget. En för tidig julklapp blev det, visserligen betald av mig själv, men ändå...

Dagens lärdom: Det är inte helt lätt att slå in paket i tjockt ritpapper.

Julbak

Nu börjar juldofterna sprida sig i Indien. Idag kunde grannarna känna både pepparkaks- och glöggdoft. Efter provsmakning börjar det kännas lite mer verkligt att julen är på gång.

Dagens lärdom: För att ta ut pengar från sitt eget konto inne i banken måste man skriva ut en check till sig själv.

Sverigebesök

För tillfället njuter vi för fullt av våra frukostar. Svenskt pålägg är ju helt fantastiskt! Vilken tur att mamma och brorsan prioriterade mat framför egna kläder vid packningen. Eftersom indierna inte äter smörgås till frukost så är ju utbudet av pålägg begränsat. Det brukar mest bli mjukost eller nutella annars.

Idag har vi iallafall visat dem vårt närmsta shoppingcentra. Så klart missade vi inte en tur till spelhallen när vi ändå var där.

Dagens lärdom: Det är svårt att få tid till bloggande när man har finfrämmande.

Väntar

Nu händer det snart. Barnen har väntat i en evighet, men nu är det bara några timmar kvar till planet landar. Dessvärre med en passagerare för lite... Eftersom morfar inte fick tillstånd att flyga för doktorn. Men mormor och morbror kommer iallafall som planerat. Förhoppningsvis kommer matleveransen fram helskinnad. Längtar nåt fruktansvärt efter svensk ost, korv och julskinka. Så klart längtar jag efter mamma och brorsan med, men frågan är nog om inte maten kommer nästan lika högt upp... Ska bli kul att se och höra vad de tycker om mitt nya hemland. Bara de inte blir alltför förskräckta och tar första planet tillbaka hem...


Dagens lärdom: Nysprejat hus med myggmedel och inställd aerobics är ingen bra kombination. Fick bli en promenad istället. Som tur var följde grannen med som sällskap.

Utställning

Idag följde jag med tre grannar på en utställning/marknad som annordnades av en av Indiens modetidningar. 250 olika försäljare var på plats i en av stadens utställningslokaler. Mina indiska grannar handlade lite allt möjligt, medans jag nöjde mig med två par hårspännen till Moa. Allt var så typiskt indiskt och de sålde kläder, smycken, skor, prydnadssaker mm. Med typiskt indiskt menar jag att det var mycket "bling-bling" och skarpa färger på allt. Jag har visserligen börjat vänja mig efter några månader och tycker faktiskt att många saker är fina. Problemet är ju att jag är alldeles för blek... Allt blir ju så mycket snyggare mot indiernas mörka skinn och hår, så de passar så mycket bättre i sakerna än mig.


Dagens lärdom: För 40 kronor kan man få massage hemma, men då får man själv stå för oljan... Blir grannen belåten så ska jag också testa snart.

Sol och bad

Idag gick vi till poolen för att bada. Visserligen är det lite väl kallt i vattnet, men fördelen är ju att man då blir ensamma vid poolen. Vi har kommit fram till att det bara är vi och de andra utlänningarna som nyttjar poolen vid den här tiden av året, och troligen tycker indierna att vi är helknäppa. Så idag kunde vi alldeles ostörda träna på att dyka från kanten. Precis när vi gick upp kom den schweiziska familjen och bytte om, så de fick också njuta av ensamheten i poolen.

Gårdagens "ladies night" blev mycket trevlig. Tyvärr blev det lite avhopp så vi var bara 3 stycken som åkte iväg för att äta och dricka gott. Tom lite dans blev det på det lilla dansgolvet i hörnet. Många bollywood låtar spelades och det var bara två av dem jag hört tidigare (på aerobicsen) men rätt vad det var hörde jag ett mycket bekant intro... Så jag sa till de andra att nu måste vi gå och dansa igen, för de spelar en svensk låt. "Dr Alban" med "It's my life"... Inte riktigt det man förväntar sig att höra när man befinner sig i Indien på en café/restaurang/bar.

Gårdagens lärdom: När man lämnar bordet för att tex dansa låter man bara handväskan ligga kvar. Som svensk kändes det lite olustigt, men man tar seden dit man kommer... Och under tiden vi var borta var det ingen som ens närmade sig vårt bord.

Party

Idag blir det party i dubbel bemärkelse. På dagen var vi på barnkalas hos en amerikansk tjej som fyllde 5 år. De slog på stort och körde ett "angry birds"-tema rakt igenom. All dekorering, ritpappren, tårtan och kalaspåsarnas innehåll bestod av dessa fåglar. Den inhyrde clownen som bland annat gjorde ballongfigurer, kunde på beställning göra dessa runda figurer. Höjdpunkten på kalaset var nog trollerishowen, där det tom trollades fram en vit duva som alla barnen fick hålla i.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 9. Då kommer nämligen en av grannfruarna och plockar upp mig, för ikväll blir det "ladies night".

Dagens lärdom: Det går inte att spara på krutet på barnkalaset i januari... Ribban ligger högt.

Kyckling-transport

Måste tillägga att de är levande...

2 blir 4

Idag kom teknikerna för att försöka lösa vårt internet-strul. Först kom det 2 gubbar, sedan en till och senare ännu en till. Dessa 4 personer kom efter mycket om och men fram till att det är kabeln som inte fungerar riktigt. (Detta har jag försökt tala om för olika tekniker åtskilliga gånger förut, men nu verkar de också tro på den enkla lösningen) Kabelproblem kunde de så klart inte lösa, så jag fick prata med en femte person i telefonen som lovade att de skulle lösa problemet inom 3 dagar. Så om vi har tur kanske vi har ett fungerande internet lagom till julafton...

Dagens lärdom: Det är tur att man kan surfa med mobilen, annars vore vi helt avskärmade från omvärlden.

Allt blir inte som man tänkt sig

Idag firas det Lucia för fullt hemma i Sverige. Detta är något som varken mina amerikanska eller indiska väninnor känner till. Det såg ut som de tyckte att jag var helknäpp när jag berättade om att barnen i Sverige går omkring och sjunger med en ljuskrans i håret idag.

När jag ombytt och redo för aerobics stod och vinkade av barnen vid skolbussen fick jag reda på att det inte blir nån aerobics idag eftersom tränaren var sjuk. Så det var bara att gå hem och byta om till vanliga kläder. Nästa sak på agendan på torsdagar stod volontärsarbete på särskolan. Så jag packade ner mitt nyinköpta material i en väska och gav mig iväg på entimmas-bilturen. När vi precis skulle köra in genom skolans grind ringde min mobil. Det var Antons fröken som ringde och berättade att han hade ramlat i klätterställningen på rasten och slagit i näsan. Han hade blött kraftigt och de ville att jag skulle åka till en doktor med honom för undersökning. Sagt och gjort, jag fick ringa de andra volontärerna, innanför grinden, och berätta att jag inte skulle dyka upp. Sedan fick jag ringa Urban så han fick kontakta försäkringsbolaget för att se vilket sjukhus jag skulle åka till. Eftersom jag befann mig i helt fel del av stan, var bilresan till skolan alldeles för lång för en stressad och orolig mamma. Men Mustafa var nog lika orolig som mig så det blev en hel del mer slalomkörning mellan bilar än normalt, så vi var framme på 45 minuter. Väl i grinden till skolområdet ville inte säkerhetsvakten släppa in oss, eftersom jag inte kunde visa upp mitt passerkort, för det låg i den andra väskan. Till slut nöjde han sig med att Mustafa visade upp sitt stämplade intyg, som jag skrivit under, och vi fick åka in. Jag fann Anton i skolsköterskans rum, sittandes på britsen, medan fröken läste sagor för honom. Det syntes inga som helst spår av olyckan, förutom ett blått streck på näsan och att han hade en annan T-shirt på sig. När han pratade lät han snuvig, men han sa att det inte gjorde ont längre. Vi hämtade ryggsäcken och vinkade hejdå till kompisarna och gick mot bilen. Då ropade rektorn på oss och ville ha en kram av Anton, eftersom han varit så modig och duktig. Under tiden kom en kille från expeditionen springande mot oss med en papperslapp. Vi var tydligen tvugna att ha ett intyg till säkerhetsvakterna i grinden för att få ta med oss Anton från skolområdet innan skoldagens slut. Väl i bilen ringde jag Urban för att kolla hur det gått på försäkringssidan. De hade sagt att vi skulle åka till Apollo-sjukhuset, för de har ett bra rykte, så då åkte vi dit. Det var ett stort sjukhus med massor av folk. Först blev vi skickade till akutmottagningen, där en läkare tittade på näsan och konstaterade att den inte var bruten så vi skulle inte behöva någon röntgen. Vi blev istället skickade till en annan avdelning för att få några mediciner utskrivna. Men först fick vi en lapp där de fyllt i namn, ålder och vilken avdelning vi skulle till. Kan ju berätta att det inte är det lättaste att hitta i en stor byggnad där det kryllar av en massa folk, men efter att jag frågat vid 4 olika "receptioner" hade vi kommit rätt. Men eftersom vi är utlänningar skulle vi först behöva gå till ett annat ställe, sa han, varför vet jag inte, men det var nåt med nåt papper, pass och visum... Sväng bara höger där framme, fick jag som vägledning. Eftersom jag vanligtvis inte går omkring med Antons pass i handväskan insåg jag snabbt att det här kommer bli besvärligt. Så jag slutade vara hönsmamma, frågade Anton om näsan kändes ok, klämde lite på den, litade på akutläkarens omdöme, tänkte igenom vilka mediciner de möjligen skulle skriva ut, och kom fram till att alvedonen hemma säkert är minst lika bra... Så vi lämnade sjukhuset, köpte McDonalds-mat och åkte hem. Anton har inte klagat det minsta på hela dagen, trots att han inte fick nåt smärtstillande, och varit precis som vanligt, så jag tror att jag fattade rätt beslut. I Sverige skulle jag inte ens drömma om att åka till sjukhuset för att ett av barnen blött näsblod. Men när man blir tillsagt att åka, så lyder man blint. Nu har jag iallafall fått lite insyn i den indiska sjukvåden och jag hoppas verkligen att jag slipper åka dit nån mer gång.

Dagen avslutades med att jag och Anton gjorde klart hans "poster"-läxa om midsommar, tyckte det kändes passande så här i luciatider.


Dagens lärdom: Det kommer hem en gubbe för att göra service på vattenreningen till "drinking water" utan att man behöver ringa efter det. Gratis dessutom, bara man kan visa upp kvittot på mojängen.

Punkan fixad

Då har jag äntligen fixat Moas cykelpunktering så hon kan börja cykla igen. Eller egentligen så är det väl fel av mig att ta åt mig äran av lagningen, för jag har blivit en hejare på att delegera... . Jag bad hur som helst Mustafa, drivern, att ta med sig cykeln till en av reparatörerna som håller till i skjulen längs med vägen. Han fällde sätena i bilen, lastade in cykeln och for iväg. 1 timme senare var han tillbaka med lagad cykel och då hade han även köpt med lunch som han bjöd mig på. Vegetarisk biriyani fick jag och smaklökarna är fortfarande lite bedövade eftersom jag inte kan anklaga dem för att hålla igen med chilin.


Dagens lärdom: Det kostar 2 kronor att låta en reparatör laga punka på cykeln.

Krångel

Tycker att internet krånglar mest hela tiden för oss. Nu på slutet har vi haft hur bra nedladdningshastighet som helst, så barnen har bland annat kunnat se på svt:s julkalander. Vår uppladdningshastighet har däremot varit värdelös, den har inte ens varit mätbar på internetleverantörens speed-test. Detta har medfört att vi knappt inte har kunnat skicka ett vanligt enkelt mejl och att bifoga filer har varit stört omöjligt. Efter åtskilliga felanmälnings-samtal har de till slut verkat inse att de måste höja uppladdningshastigheten åt oss. Så igår när Moa sjöng julsånger på hotellet ringde de och meddelade att de skulle komma hem till oss om 10 minuter. Eftersom vi var i en annan del av stan funkade ju inte det för oss så de gjorde upp att teknikern skulle komma kl 5 istället. När vi gick och la oss klockan 23 hade han dock inte dykt upp än.

Eftersom det är måndag idag så åkte jag på min vanliga mathandlings-shopping i förmiddags, nåja, lite kläder blev det visst också...och en yoga-matta... Men mest mat iallafall... När jag kom hem kl 13.30 berättade Radha, vår maid, att internetkillen varit här. Men eftersom jag inte var hemma åkte han igen och skulle återkomma om en halvtimme. Nu är klockan 20 och han har så klart inte dykt upp igen. Men när jag körde speed-testet för ett tag sen visade det sig att de måste ha fixat hastigheten åt oss ändå, utan att först kontrollera våra resultatvärden. Det gick tom bra när Moa skypade med en kompis förut, och det har inte funkat nåt vidare på flera veckor. Så nu håller vi tummarna för att detta håller i sig och att det inte bara är tillfälligt.


Dagens lärdom: 500g vindruvor kostar 5 kr under vindruvs-säsongen, annars kostar det minst fyra gånger så mycket.

Andra advent

Tiden går fort och nu har vi  tänt det andra ljuset i adventsstaken. Även denna söndag tillbringade vi på hotell Park Hyatt, med glögg, julkakor och julsånger. Lika mysigt som sist och det kändes som att det var lite mer publik idag.

 

 

 

Dagens lärdom: På Park Hyatt kan man köpa både Brieost, rökt skinka och lax... så där får vi snart lägga in en beställning.

 

Julfest/diwali

Igår kväll var vi på barnens skola för att fira både jul och en försenad Diwali. Riktigt mysigt var det och hög uppslutning. Vi bjöds på underhållning i form av indisk dans, körsång och modevisning. Lärarna och "gymnasie-eleverna" hade anordnat olika pyssel-och lekstationer och jag tror faktiskt att både Moa och Anton gjorde allt, utom pilkastning på ballonger för dit var det så lång kö hela tiden. Även olika försäljare hade kommit till skolan och sålde allt från smycken till julkort och presentpåsar. Maten vi bjöds på var typisk indisk, men Anton hittade till sin glädje både strips och gurka, så han slapp ris för en gångs skull... Till efterrätt blev det vaniljglass. Kvällen avslutades med fyrverkerier och dragning av lotteriet. Vi hade tur och vann en korg med italienska godsaker. Riktigt lyxigt, eftersom importerade matvaror är svåra och ruskigt dyra att få tag på.

Dagens lärdom: Jag kan överraska mig själv. Gå iväg och träna klockan 8:15 en lördagsmorgon var inget jag trodde att jag någonsin skulle göra. 

Lite klagande

Nu börjar jag bli trött på krånglande internet... Ett helt dygn låg det nere denna gången. Vad som var fel vet jag inte, men det var tydligen inte den nya routern. Nu har det iallafall kommit igång igen, men det är segt som tusan. Går inte ens att skicka mejl... Så det får nog bli ett samtal till internetleverantörer igen.

Igår åkte jag till barnens skola för att betala skollunchen för nästa kvartal, så de slipper att gå utan. Visserligen är de trötta på ris, som det serveras VARJE dag och med tanke på hur hungriga de är när de kommer hem om dagarna så äter de nog inte så överdrivet mycket av maten. Men jag kan ju knappast börja skicka med dem matlådor som ska ligga i ryggsäcken hela dagen i 30-gradig värme. Vill inte ens tänka på vilka mysiga bakterier de skulle få i sig i så fall...
Men nu visade det sig att gubben som har hand om kortläsaren på expeditionen var inte där igår och eftersom man ju inte gör nån annans jobb i Indien så kunde jag inte betala. De tyckte att jag skulle skriva ut en check istället, för det är ju mycket smidigare... Vet inte hur många år sen mina föräldrar slutade skriva ut checkar och själv har jag aldrig ens ägt ett checkhäfte, så det där med smidigheten har jag lite svårt att förstå. Men, men... snart ska väl Urban få alla innestående löner utbetalda på det indiska bankkontot och då kan ju HAN börja skriva ut checkar på löpande band... Själv tänker jag fortsätta att betala med VISA-kortet, för det tycker jag är smidigast...

Ikväll har vi tydligen bjudit hem några svenskar på grillfest... eller rättare sagt, Urban har gjort det. Han var iallafall vänlig nog och informera mig om detta för en timme sen. Så nu väntar jag på att Mustafa ska ha skjutsat klart på herren i huset så att jag kan ta mig till mataffären och handla nåt att bjuda på.


Dagens lärdom: Kemikalierna som de sprayar växterna och gräset i communityt med har tydligen varit förbjudna i USA i över 10 år på grund av att de är extremt ohälsosamma.

Träning

Då har jag varit på mitt första aerobics-pass i Indien. Här i communityts klubbhus, direkt efter jag vinkat av barnen i skolbussen, hur smidigt som helst.

Kan ju konstatera att det iallafall påminner lite om ett aerobics-pass i Sverige. Skillnaden var väl att de olika rörelserna aldrig sattes ihop till ett program, vilket jag saknade. Blev lite trist och enformigt att bara göra en rörelse i taget. Musiken var ok till en början, men till styrkedelen hade han ingen musik alls. En av grannfruarna informerade honom då på sitt ganska framfusiga indiska överklass-sätt att detta måste han göra något åt innan nästa pass, för annars betalar vi honom inget för denna månaden.

Tre gånger i veckan kommer han att komma hit och träna med oss. Frågan är väl bara hur sugen jag kommer att vara på att gå dit klockan 8:15 en lördagsmorgon... Men tisdag och torsdag ska jag iallafall vara där. Och förhoppningsvis så kommer passen så småningom bli precis som vi vill ha dem.


Dagens lärdom: När man ska köpa nagellack gäller det att bestämma sig för en färg snabbt... innan de hinner kladda ner alla ens naglar med små provstreck.

Juligt värre

Idag fick jag äntligen tag i en julgran. Plastig och ful var den, men det är ju iallafall en gran. Köpte även en stjärna, en massa kulor och glitter. Julgransbelysning var det lite värre att få tag i, så det fick bli en ljusslinga med plaststjärnor. Det var det enda de hade kvar med "vita" lampor och de blinkande färgglada ljusslingorna de hade tror jag att jag skulle bli knäpp på efter 10 minuter... Stjärnorna kan man i och för sig också bli knäpp på eftersom man kan ställa in hur snabbt man vill att de ska blinka, eller om de ska tändas som en vågrörelse, eller varannan i taget men enligt expediten ska man nog även kunna ställa in dem med ett fast sken. Mer än så hann jag inte med på shoppingturen eftersom Urban behövde bilen för att åka och kolla på en lägenhet åt traineerna som ska komma hit i början av nästa år. Jag följde med och kollade och lägenheten verkade helt ok, nära till jobbet får de också.


Dagens lärdom: Moa är riktigt unik här Indien, eftersom hon varken har hål i öron eller näsa. Både maiden och drivern ryckte till av förvåning när jag svarade nej på deras frågor.

Första advent

Då börjar nedräkningen till jul. Måste medge att det kändes lite konstigt att plocka fram adventsljusstakar och stjärnor i 30-graders värme... Och Anton är övertygad om att tomten inte kommer komma iår, för det är ju inte vinter. Frågan är om han ens kommer att fylla år, för då ska det ju också vara vinter och en massa snö.

Vi firade första advent på ett hotell i stan. Moas kör skulle nämligen vara där och sjunga julsånger, så då passade vi på att dricka lite glögg och äta olika julkakor under tiden vi lyssnade. Jag och Urban iallafall, Anton ville bara ha chokladkaka med utpetade nötter.

 

 

 

Dagens lärdom: När de tre trädgårdsmästarna jobbat klart i vår trädgård kommer deras chef och tar betalt.

Ghagra Choli

På fredag anordnas det "Mela" på barnens skola mellan klockan 6 och 9. De har slagit ihop både Diwali och jul-firande till ett enda stort kalas. Under kvällen kommer det att bjudas på lite underhållning. Skolkören kommer att sjunga och Moa har dessutom anmält sig till att vara med och dansa en traditionell indisk dans. Under dansen måste de så klart ha på sig speciella kläder, så idag tog jag med mig Moa till en affär jag aldrig varit i förut. Direkt i dörren blev vi mötta av en expedit som talade om att Ghagra Choli till barn fanns på våning 2. Han hjälpte oss tom att trycka på rätt knapp i hissen... Vi hann inte ens ut ur hissen innan nästa glada expedit mötte oss och visade oss till rätt disk. De plockade upp den ena dräkten efter den andra och det de alla hade gemensamt var mycket klara färger och en massa "bling-bling". En Ghagra Choli består av en lång kjol, en blus och en scarf. Många av blusarna tyckte både jag och Moa var på tok för korta, hela magen skulle synas, så de ratade vi direkt. De som vi tyckte om höll de upp framför Moa, så fick jag komma med mitt utlåtande. Vi hade hjälp av 2 gubbar som plockade fram dräkter för påsyn, 2 gubbar som höll upp blus och kjol, 1 som översatte allt vi sa och 3 som stod och tittade på. När Moa till slut hittat sin favorit kallade gubbarna dit 2 damer som drog med Moa till provrummet. De gick in och reglade dörren och jag fick snällt stå utanför och vänta medans de hjälptes åt att klä henne. Så klart fick hon även hjälp att byta tillbaks till sina vanliga kläder efteråt.

Så här blev resultatet:

Dagens lärdom: En affär med traditionella indiska kläder är rena drömmen för en 8-åring. Jag har nog aldrig tidigare sett så mycket bling-bling på ett ställe.